Stycket

78.I NJA 1984 s. 115 prövades skäligheten i en indexklausul som ingick som del i ett avtal om byggnadsentreprenad mellan en entreprenör och en konsument. HD uttalade här att en indexklausul vid byggnadsentreprenader ”i princip” får godtas. Eftersom den aktuella klausulen inte medförde krav på annat än faktisk kostnadshöjning kunde den inte sägas vara oskälig i sig. Den återstående frågan i målet var om jämkning skulle ske till följd av att entreprenören brustit i information rörande vid avtalsingåendet känd indexhöjning. Avtalet hade ingåtts mellan parterna 1 december 1977 och konsumenten hade då erlagt ett a conto-belopp till säkerhet för indexuppräkningen som skulle ske utifrån prisläget i november 1976. Vid avtalsingåendet innebar indexklausulen att uppräkning skulle ske med ett belopp som översteg a conto-beloppet. HD fäste här avseende vid att entreprenaden omfattade ett betydande antal hus, att arbetet varit utsträckt över betydande tid och att avtalen ingåtts under en lång tidsrymd. Dessa omständigheter medförde att konsumenten inte haft fog för att uppfatta entreprenörens tystnad som att indexökningen inte skulle överstiga a conto-beloppet. Härtill kom att konsumenten enligt egna uppgifter varit beredd att ingå avtalet även om indexklausulen medförde kostnader som översteg a conto-beloppet.s. 598