Stycket

75.I NJA 1994 s. 712 I och NJA 1994 s. 712 II prövades skäligheten i ett försäkringsvillkor som gav försäkringsgivaren i en grupplivförsäkring ensam beslutanderätt i frågan om parterna kunde anses ha varit sammanboende enligt försäkringsvillkorens mening. Vid denna bedömning beaktades särskilt ”— förutom att bestämmelserna har förhandlats fram av jämbördiga parter i det gemensamma syftet att åstadkomma en så snabb, enkel och billig reglering av försäkringsfallen som möjligt — att försäkringstagaren har möjlighet att anmäla sin sammanboende som förmånstagare; därmed kan han förhindra att försäkringsbolaget utövar sin rätt att slutligt avgöra om samlevnad enligt försäkringsvillkoren föreligger.” Enligt HD medförde denna omständighet att den ensidiga bestämmanderätten inte kunde anses oskälig. I NJA 1994 s. 712 III prövades skäligheten i att försäkringsgivaren förbehållit sig rätt att ensamt avgöra om den bevisning som åberopas rörande frågan om arbetslös arbetstagare, som villkor för försäkringsersättning, stått till den allmänna arbetsmarknadens förfogande var tillräcklig. HD fann här att försäkringstagaren eller dennes förmånstagare helt utestängdes från möjligheten att få bevisning i frågan prövad i rättslig ordning. HD fann därför att, ”trots att detta undantag förhandlats fram av jämbördiga parter i det gemensamma syftet att åstadkomma en så snabb, enkel och billig reglering av försäkringsfallen som möjligt”, bestämmelsen i den delen skulle lämnas utan avseende med stöd av 36 § AvtL.s. 597