Stycket

67.Skiljeklausuls skälighet har också prövats i ett franchiseförhållande. I NJA 1992 s. 290 anförde HD att det inte finns skäl att generellt lämna en skiljeklausul i ett franchiseavtal utan avseende. Det huvudsakliga skälet härför är enligt HD att ett avtal om franchise är av utpräglat kommersiell natur där affärsmässiga överväganden styr. Detta överväger generellt att franchisetagaren intar en i vissa avseenden underlägsen ställning, exempelvis genom att denne endast har valet att acceptera avtalet på de villkor som accepterats av andra franchisetagare eller att avstå från avtal och genom att franchisetagarens ekonomiska resurser ofta är mer begränsade än motpartens. En skiljeklausul kan dock enligt HD vara oskälig om ”avtalet har likheter med ett anställningsförhållande eller då en resurssvag franchisetagare behöver samma skydd som en konsument mot kostnadsriskerna med ett skiljeavtal”. Att så är fallet framgår av ovan refererade NJA 1987 s. 639 och NJA 1979 s. 666. 1.5.6.2 Borgen I NJA 1997 s. 524 hade en privatperson ingått borgen för dotterns sambos avtal om leasing av en lastbil. Kort tid efter borgensavtalet krävdes privatpersonen på en stor summa pengar av leasegivaren. Vid bedömningen av om borgensåtagandet skulle jämkas med stöd av 36 § AvtL fäste HD avseende vid att det i allmänna råd rörande borgensåtaganden som tagits fram av Finansinspektionen en tid efter borgensåtagandet underströks vikten av att borgensmannen informerades om innebörden av åtagandet. HD fäste också avseende vid att privatpersonen inte gått i borgen i vinningssyfte, att hon inte själv deltog i rörelsen, att hon haft visst fog för uppfattningen att åtagandet endast avsåg ett förhållandevis litet restbelopp samt att bestämmelsen som utgjorde grunden för betalningskravet varit undanskymd och avfattad på ett sådant sätt att hon svårligen kunde förutse att den skulle kunna utlösa betalningsskyldighet av den aktuella storleken. Skadeståndskravet om ca 450 000 kr jämkades därför ned till 50 000 kr.s. 593