Närliggande

64.Skäligheten i en skiljeklausul har också bedömts i ett antal fall där ingendera parten varit konsument eller annan privatperson. I NJA 1992 s. 143 avsåg tvisten skäligheten i en skiljeklausul i ett avtal mellan ett byggbolag och en bostadsrättsförening. Här uttalade HD att det i allmänhet får godtas att skiljeförfarande tillämpas som tvistlösningsform vid entreprenadtvister också mellan byggbolag och bostadsrättsföreningar. Det huvudsakliga skälet härtill var enligt HD att kostnadsrisken är utspridd på ett kollektiv och därför spelar betydligt mindre roll än för enskilda konsumenter. I den aktuella skiljeklausulen hade emellertid avtalats att bostadsrättsföreningen inte skulle utse sin skiljeman utan att denne skulle utses av Svenska kommunförbundet. HD fann här att den omständigheten att ”föreningen ensidigt avtalat bort en så väsentlig rätt som att utse skiljeman i ett skede då föreningen i praktiken knappast kan ha förvärvat någon egentlig självständighet i förhållande till bolaget medför att skiljeklausulen får anses oskälig och därför bör lämnas utan avseende.” Klausulen frånkändes emellertid inte giltighet eftersom byggbolaget förklarat att föreningen fritt skulle få utse skiljeman efter eget val om HD kom fram till att klausulen var oskälig.s. 592