Närliggande

51.33 § AvtL har också i NJA 1986 s. 748 varit föremål för prövning, efter det att HD i NJA 1985 s. 373 beviljat prövningstillstånd för prövning i HovR eftersom det bedömdes vara av vikt för rättstillämpningen att frågan prövades. Fallet avsåg en handling enligt vilken en person i direkt anslutning till en krock mellan två personbilar påtog sig hela ansvaret för skadorna på den andra bilen. Beträffande omständigheterna vid handlingens tillkomst kunde konstateras att krocken endast givit upphov till lindrigare skador på bilarna och att utfärdaren av handlingen såvitt framgick av utredningen inte genom krocken till följd av chock eller annan orsak försatts i sådant sinnestillstånd att han inte kunde klart bedöma den uppkomna situationen. Dessa omständigheter kunde inte anses vara av sådan beskaffenhet att 33 § AvtL skulle tillämpas. Utfärdandet av handlingen hade vidare lett till att polis inte hade tillkallats och i förlängningen till att någon prövning av vållandefrågan inte gjorts genom en polisutredning. Eftersom detta berott på utfärdarens eget agerande kunde inte heller den omständigheten att det inte blivit utrett vem som varit vållande till krocken tillmätas betydelse vid en tillämpning av 33 § AvtL.s. 585