Stycket

46.I NJA 2003 s. 194 prövades en fråga som endast indirekt berörde rekvisiten för att svek skall anses föreligga. Här hade en bank vilseletts att utbetala medel som innestått på ett aktiebolags konto. Härefter hade en person som medverkat till vilseledandet inträtt som ställföreträdare för bolaget. Enligt HD följde av allmänna principer att den person som medverkat till vilseledandet av banken ”själv inte skulle ha kunnat hävda något anspråk mot banken på att utbetalningen skett utan samtycke av behörig ställföreträdare för” bolaget, ”eftersom det vilseledande till vilket han medverkade just syftade till att inge banken uppfattningen att det inte fanns något hinder mot utbetalningen”. Eftersom personen som en följd av vilseledandet blivit ställföreträdare för och indirekt ägare av samtliga aktier i bolaget ansågs också bolaget, omedelbart i och med personens inträde, ha förlorat rätten att göra gällande att utbetalningen skett utan samtycke av behörig företrädare för bolaget. 1.5.3.3 Ocker I NJA 1980 s. 263 var 31 § 1 och 2 st. AvtL föremål för prövning. Här hade en 76 årig dam som ägde 5/6 av en fastighet vid offentlig auktion förvärvat hela den fastighet på vilken hon bodde. Den som biträdde henne upprättade samma dag köpekontrakt och en vecka senare köpebrev avseende försäljning av fastigheten till den biträdandes son. Av utredningen i målet hade framkommit att damen inte haft någon önskan att sälja fastigheten och att hon tvärtom varit ytterst angelägen om att bli ensam ägare till fastigheten för att kunna bo kvar där så länge hon kunde och med viss hjälp utnyttja den så som hon önskade. Hon hade emellertid inte kunnat få lån i bank för köpet och ansåg sig beroende av biträdarens medverkan. När han vägrade att gå i borgen för henne eller själv låna henne pengar ansågs sig damen, enligt vad biträdaren också insett, ”vara i en mycket brydsam belägenhet”. Enligt HD innebar dessa omständigheter i och för sig att avtalet kunde anses tillkommet under utnyttjande av damens trångmål (jfr 31 § 1 st. AvtL). En tillämpning av avtalslagens bestämmelse kräver enligt sin ordalydelse att trångmålet utnyttjas vid tillkomsten av en rättshandling. När köpekontraktet skrevs på ägde damen inte hela fastigheten och därför kunde inte ett formellt giltigt köp anses ha kommit till stånd förrän när köpebrevet utfärdades. HD fann här att damen säkerligen ansett att utfärdande av köpebrev var en formalitet som hon var skyldig att uppfylla till följd av köpekontraktet. Med anledning härav ansågs tidpunkten för tillkomsten av köpekontraktet vara den relevanta för utnyttjandet av trångmålet. Vid bedömning av om förmånen stod i uppenbart missförhållande till vederlaget konstaterade HD att damen till följd av bl.a. avtalets utformning inte kunde ha insett hur ”ytterligt oförmånliga” avtalsvillkoren var för henne, något som biträdaren otvivelaktigt haft klart för sig. Eftersom biträdaren fortlöpande hållit sin son informerad om vad som förekommit och samrått med denna ansågs att ”de insikter av betydelse i förevarande sammanhang som” biträdaren haft fick tillskrivas också sonen.s. 582