Stycket

40.NJA 2001 s. 353 gällde en klassisk situation för tillämpning av condictio indebiti, nämligen att en part önskade återbetalning av vad som betalats ut för mycket till en motpart. Omständigheterna var att A, ett försäkringsbolag, betalat ut ett belopp motsvarande en pensionsskuld till M och därvid betalat ut ett för högt belopp till följd av att en handläggare gjort misstaget att inte beakta en viss post. Enligt HD hade M haft fog för att uppfatta A:s betalning som en slutreglering av pensionsskulden eftersom M inte självt kunnat räkna ut hur stor betalningen skulle vara och inte kunde anses ha haft anledning att ifrågasätta A:s beräkning. M kunde därför inte anses ha varit i ond tro. Återbetalningskravet hade framställts först nio månader efter betalningen och under mellantiden hade M:s räkenskapsår löpt ut, årsredovisning upprättats och bolaget överlåtits till ny ägare. Med hänsyn härtill och till att förhållandena hos M inte varit sådana att betalningen saknat betydelse för M ansågs M ha inrättat sig efter betalningen så att återbetalningsskyldighet inte kunde anses föreligga.s. 578