Stycket

32.Frågan om ett juridiskt ombud som bistått part med rättsskyddsförsäkring har en självständig rätt gentemot försäkringsgivaren prövades i NJA 1996 s. 400. Huvudfrågan i fallet var om ett juridiskt ombud hade bättre rätt till rättsskyddsförsäkringsersättningen än försäkringstagaren när den senare gått i konkurs och ombudet dessförinnan utfört arbete. HD fann här att det fanns en fast etablerad branschpraxis enligt vilken försäkringsersättningen betalades direkt till ombudet och inte till försäkringstagaren när denne inte ersatt ombudet och att denna praxis utgjorde del av rättsskyddsförsäkringsavtalet. Ombudet tillerkändes därför bättre rätt till försäkringsersättningen än försäkringstagarens konkursbo. Rättsskyddsförsäkringsavtalet bedömdes alltså vara ett avtal till förmån för både försäkringstagare och ombudet. Avtalet ansågs med andra ord vara ett tredjemansavtal som gav ombudet en självständig rätt mot försäkringsgivaren (se härom JustR Håstads särskilda yttrande i NJA 2000 s. 48).s. 573