I det s.k. Balkenmålet, NJA 1996 s. 293, slog HD fast att det är det s.k. verkliga värdet som skall användas. Med verkligt värde avses aktiernas börsvärde eller det pris som kan påräknas vid en normal försäljning av aktierna. Enligt Aktiebolagskommittén, vars bedömning delas av regeringen, finns det inga skäl att frångå HD:s bedömning i Balkenmålet (se lagrådsremissen, s. 435 samt prop. 2004/05: 85, s. 449). Sannolikt kommer det alltså även fortsättningsvis vara aktiernas verkliga värde som skall ersättas.
Hänvisas från p. 1 (s. 522)
1.I lagförslaget till den nya aktiebolagslag som är avsedd att träda i kraft den 1 januari år 2006 återfinns bl.a. regler som ger en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag rätt att lösa in övriga aktieägares aktier. I förhållande till den nu gällande aktiebolagslagen (1975:1385) innebär detta en utökning av möjligheterna att lösa in minoritetsaktier. Denna praktiskt sett viktiga förändring har blivit mycket uppmärksammad. Främst är det frågan om hur inlösenbeloppets storlek skall beräknas som har diskuterats. I samband med denna fråga, men också i anslutning till vissa andra frågor som uppkommer inom ramen för inlösenförfarandet, har också inlöseninstitutets karaktär av expropriationsåtgärd tilldragit sig uppmärksamhet.s. 522
2.Den aspekt av den föreslagna regleringen som är temat för denna artikel har emellertid inte uppmärksammats i lika hög utsträckning. Lagförslagets utformning i lagrådsremissen hade nämligen också intressanta sakrättsliga och rättskulturella implikationer. De frågor som härigenom väcks är endast delvis begränsade till de aktiebolagsrättsliga och sakrättsliga rättsområden som dessa frågor närmast berör. Problematiken visar nämligen i ett vidare perspektiv på hur våra svenska rättsliga strukturer påverkas och förändras av främmande, i första hand kontinentaleuropeiska, föreställningar.s. 523
3.Den formulering som väcker dessa frågor återfanns i lagrådsremissen i lagförslagets 22 kap. 21 §. Detta stadgande föreskrev att vad gäller aktier som blivit inlösta så ”övergår äganderätten” till majoritetsaktieägaren genom atts. 523
4.1. aktierna överlämnas, eller, i avstämningsbolag,s. 523
5.2. majoritetsaktieägaren registreras som ägare i avstämningsre-s. 523
6.gistret, eller, i det fall beslut om förhandstillträde har fattats,s. 523
7.3. avgörandet om förhandstillträde vinner laga kraft, ellers. 523
8.4. nedsättning av lösenbeloppet har gjorts i enlighet med lagens. 523
9.(1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. I förhållande till den nu gällande aktiebolagslagen innebar detta förslag både en förändring och en utökning av de omständigheter som uttryckligen anges medföra äganderätt till aktierna för majoritetsaktieägaren. I aktiebolagslagen anges det nämligen endast att: ”Har säkerhet ställts enligt 33 § eller nedsättning skett enligt 34 §, är moderbolaget ägare till aktierna”. Förslaget innebar också en terminologisk förändring. En passiv formulering ersattes med en aktiv. Det angavs inte längre att majoritetsaktieägaren vid en viss tidpunkt är ägare, utan det stadgades i stället att äganderätten övergår.s. 523
10.Frågan är om denna förändring av språkbruket också skulle uppfattas som medförande en betydelseförskjutning? Skulle förändringen tolkas som att vi, i det fall förslaget skulle ha antagits utan förändring i denna del, hade fått ett substantiellt äganderättsbegrepp att förhålla oss till? Med andra ord; innebär uttrycket äganderättens övergång, använt på det sätt som det användes i förslaget i lagrådsremissen, att majoritetsaktieägaren i samband med övergången erhåller samtliga aspekter av äganderätten, såsom t.ex. borgenärsskydd, skydd mot eventuella konkurrerande förvärvare, rätt att erhålla avkastning m.m.?s. 523
11.Detta skulle i så fall ha inneburit ett brott mot en tradition som har varit förhärskande i Sverige (och i övriga Norden) i ungefär hundra år. Låt oss därför inledningsvis översiktligt undersöka innebörden och framväxten av denna tradition och i synnerhet den, i ett vidare europeiskt perspektiv, säregna syn på äganderätten och dess övergång som utmärker den nordiska sakrätten.s. 524