Citat i kontext

Stycket

1.2.1 Arrendeställes skick vid återlämnande. I rättsfallet RH 2001:80 ansåg hovrätten, med hänvisning till allmänna rättsgrundsatser avseende arrendators skyldigheter, att arrendatorn är skyldig att vid arrendets upphörande återlämna det arrenderade området i såvitt möjligt samma skick som då arrendet tillträddes. 2.2 Överlåtelse av arrenderätten. I RH 2000:21 gällde frågan vid ett anläggningsarrende om vid vilken tidpunkt förvärvarens lämplighet skulle bedömas. Fastighetsägaren hade dröjt med att ge sitt samtycke till överlåtelsen och under dröjsmålet hade förvärvarens ekonomiska ställning förvärrats. Hovrätten ansåg att den relevanta tidpunkten borde vara då överlåtelsen skedde. Hovrätten ansåg att reglerna i 11 kap. 6 § jordabalken borde ses i ljuset av reglerna för överlåtelse av jordbruksarrende. Trots att reglerna i 11 kap. jordabalken inte föreskriver att samtycke skall lämnas före överlåtelsen ger reglerna lagtekniskt jordägaren ett likartat skydd genom att jordägaren kan vägra att godkänna den tilltänkte arrendatorn. I notisfallet NJA 1998 A 3 diskuteras förutsättningarna för överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde. 2.3 Mjölkkvot. I NJA 2000 s. 100 gällde frågan om arrendenämnden var behörig att pröva villkor om mjölkkvot i samband med förlängning av ett avtal om jordbruksarrende. Högsta domstolen fann att så var fallet. I fallet hade revisionssekreteraren bl.a. hänvisat till att EGdomstolens praxis ger klart uttryck för att de enskilda producenternas kvotinnehav utgör en förmögenhetsrättslig tillgång, som omfattas av allmänna principer om skydd för äganderätten. Särskilda regler gäller också om mjölkkvot vid arrendeavtal enligt förordningen (1999:1319) om mjölkkvoter. Däremot ansågs i rättsfallet NJA 2001 s. 46 mjölkkvoten inte ingå i fastighetspant. Skälet till detta var att mölkkvoten inte var knuten till själva fastigheten, utan snarare till den producent som i egenskap av fastighetsägare bedriver mjölkproduktionen. En mjölkkvot kan sålunda överlåtas till en annan fastighetsägare och det kan finnas flera ägare till en fastighet utan att mjölkkvoten fördenskull har tilldelats alla ägarna. 2.4 Arrendators rätt att till hembud i samband med fastighetsreglering. I NJA 2001 s. 456 gällde frågan om en fastighetsreglering grundad på överenskommelse mellan ägarna till de berörda fastigheterna enligt 5 kap. 18 § fastighetsbildningslagen skulle jämställas med överlåtelse i vad avser skyldigheten för jordägaren att hembjuda den fasta egendomen till arrendatorn enligt 5 § lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Visserligen medför en fastighetsreglering grundad på överenskommelse i flera avseenden samma verkningar som ett köp, men Högsta domstolen ansåg att, även om ordalagen i 5 kap. 18 § 3 st. fastighetsbildningslagen tydde på att hembudsskyldighet kunde föreligga, starka skäl talade emot en sådan uppfattning. Bl.a. hänvisades till att arrendatorn är sakägare i förrättningen och att han kan åberopa besittningsskydd enligt 5 kap. 33 a §. Vidare framgår av förarbetena att vid en intresseavvägning mellan intresset av en effektiv och ändamålsenlig fastighetsindelning å ena sidan och arrendatorns intressen de senare får vika.s. 419