Stycket

3.NJA 1982 s. 853 (Kommunalarbetareförbundet) gäller frågan i vad mån en skiljeklausul i stadgarna för Svenska kommunalarbetareförbundet innebar att det förelåg rättegångshinder för prövning av talan som några av förbundets medlemmar, Christer J och medparter, väckt rörande rätt att lämna förbundet. — Christer J och medparter hade skriftligen sagt upp sina medlemskap i förbundet, men detta beviljade dem inte utträde, och deras arbetsgivare fortsatte att göra avdrag på deras löner för fackavgifter till förbundet. De väckte därför talan vid Stockholms tingsrätt och yrkade bland annat att tingsrätten måtte fastställa att de fr.o.m. den 1 juni 1979 inte längre var medlemmar i förbundet. Förbundet å sin sida yrkade i första hand att Christer J:s och medparters talan skulle avvisas eftersom enligt förbundets stadgar inbördes tvister mellan förbundet och enskilda medlemmar skulle hänskjutas till avgörande av skiljeman i den ordning som lagen om skiljemän stadgade. Beträffande utträde ur förbundet innehöll stadgarna föreskriften att utträde kunde beviljas av förbundsstyrelsen men att avslagsbeslut fick överklagas till förbundets överstyrelse. Om denna inte ändrade förbundsstyrelsens beslut hade den som beslutet gällde rätt att hänskjuta tvisten till prövning av skiljemän enligt bestämmelsen i 25 § i förbundets stadgar. Denna klausul föreskrev att inbördes tvister mellan förbundet, avdelning, styrelse eller ledamot därav eller enskild medlem skulle hänskjutas till avgörande av skiljemän i den ordning lagen om skiljemän stadgade. Skiljemännens antal skulle vara fem, av vilka vardera parten skulle utse två och de utsedda tillsammans den femte. Kunde inte enighet nås om valet av femte ledamot skulle denne utses av LO:s landssekretariat. Såväl tingsrätt som Svea hovrätt (tre av fem ledamöter) godkände avvisningsyrkandet medan däremot Högsta domstolen fann att föreskriften i stadgarna att vid oenighet om valet av femte ledamot denne skulle utses av landssekretariatet mot bakgrund av skälen till att detta i stadgarna givits denna uppgift — nämligen att det kunde antas att i tvister mellan ett fackförbund inom LO och medlem i förbundet landssekretariatet och förbundet det var sannolikt att till femte skiljeman kommer att utses en person som representerar LO:s och förbundets synsätt — en obalans i skiljenämndens sammansättning kunde uppkomma. På grund härav fann HD med stöd av 36 § avtalslagen att skiljeklausulen skulle lämnas utan avseende, och målet visades åter till tingsrätten för erforderlig behandling. 5.4. Uteslutning ur ideell förening I NJA 1990 s. 687 (Ringsjö orienteringsklubb) ställdes HD inför spörsmålet i vilken utsträckning uteslutning av ett par medlemmar ur en idrottsförening borde kunna överprövas av domstol även i materiellt avseende. Fråga var i målet om en orienteringsklubb, som hade ett uteslutande ideellt syfte. Både tingsrätt och hovrätt fann att föreningens beslut inte skulle överprövas i sakligt hänseende, men i hovrätten skrev sig hovrättslagmannen Cosmo skiljaktig under påpekande bland annat av att idrottsrörelsen numera har en mycket stor betydelse för människornas möjlighet att få en meningsfull fritid samtidigt som det statliga ekonomiska stödet till idrottsrörelsen är mycket omfattande. — HD framhöll att idrottsföreningar i allmänhet har ett klart ideellt syfte vilket ger medlemmarnas deltagande i verksamheten ett personligt inslag som i princip saknas i föreningar där det ekonomiska intresset träder i förgrunden. Det är, säger HD, inte väl förenligt härmed att uteslutning skulle kunna prövas enligt avtalsrättsliga principer. Och även om det kan hävdas att det numera finns ett behov av det rättsskydd som en domstolsprövning erbjuder på grund av den betydelse som medlemskapet i idrottsföreningar i dag har innebär den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningars verksamhet att uteslutning ur sådana föreningar inte bör generellt vara underkastad domstols prövning, ”inte ens om den rättsliga prövningen begränsades till att avse huruvida en uteslutning var oskälig”. Skulle emellertid en uteslutning innebära diskriminering av den uteslutne på grund av dennes ras, religion eller annan liknande omständighet eller vara grundad på annat jämförbart förhållande som får anses göra uteslutningen uppenbart otillbörlig bör uteslutning ur en idrottsförening trots allt kunna överprövas även i materiellt hänseende.s. 76