1.2.1 Bildande RH 67:81 gällde frågan om ett par barn (12 respektive 13 år gamla) skulle tillåtas förvärva andelar i kommanditbolag. Ansökan bifölls av hovrätten med föreskrift att näringen skulle å de omyndigas vägnar drivas av förmyndaren. Jfr numera 13 kap. 13 § föräldrabalken. 2.2 Skadestånd NJA 1988 s. 580 gällde frågan om en bolagsmans rätt att väcka skadeståndstalan enligt BL 2 kap. 14 § var preskriberad enligt bestämmelsen i samma kapitel 15 §. Högsta domstolen fann att de BL i 2 kap. 15 § föreskrivna fristerna för väckande av skadeståndstalan inte utgjorde en fråga om rättegångshinder utan rörde själva saken. 2.3 Ansvar gentemot tredje man I rättsfallet NJA 1995 s. 654 (Bolagsmannen Valdemar) uppkom frågan om en bank kunde göra personligt betalningsansvar gällande mot en i handelsregistret registrerad bolagsman om vars existens banken saknade kännedom både då banken beviljade bolaget ett lån, vid vilken tidpunkt bolagsmannen för övrigt redan hade avgått som bolagsman, och då kungörelsen om hans avgång hade kungjorts. HD kom till resultatet att det inte fanns något utrymme för att i BL 2 kap. 22 § inläsa ett krav på att banken skulle ha haft faktisk kännedom om en registrerad bolagsmans existens för att denne skulle kunna göras ansvarig, och bankens talan mot den tidigare bolagsmannen bifölls av domstolen. Denna dom har kritiserats av Lindskog (i hans Kommentar till lagen om handelsbolag och enkla bolag) som anmärkningsvärd — ”Logiken är mekanisk, analysen steril och resultatet därefter” (s. 652). Agell däremot anser (i Rättsvetenskapliga studier tillägnade Carl Hemström, 1996, s. 11) att utgången i målet är svårfrånkomlig så som reglerna är uppbyggda.s. 57
2.Enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag 2 kap. 20 § första stycket svarar bolagsmännen solidariskt för bolagets förpliktelser. I NJA 1989 s. 92 (G-G:s Biltillbehör) uppkom frågan om detta solidariska ansvar innebar rätt för handelsbolagets fordringsägare att vända sig mot bolagsmännen med begäran om betalning för vad fordringsägaren inte kunnat få ut från bolaget, sedan dettas ansvar för en viss skuld hade satts ned genom ackord enligt 21 § ackordslagen viss skuld hade satts ned genom ackord enligt 21 § ackordslagen (1970:847). Svaret på den ställda frågan var nej: Bolagsmännens ansvar gick inte utöver de förpliktelser som åvilade bolaget självt. — Det kan tilläggas, att det finns ett hovrättsavgörande refererat i RH 28:85 som går på samma linje som 1989 års HD-fall. Däremot finns det ett par HD-avgöranden från tidigt 1880-tal som går i motsatt riktning, men denna rättspraxis hänför sig till tiden före tillkomsten av 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag varigenom, som HD skriver i 1989 års dom, handelsbolaget som juridisk person fått den struktur som sedan dess blivit ytterligare befäst.s. 57
3.I NJA 1990 s. 65 (Marianne) förklarar HD att en person, som felaktigt antecknats i handelsbolagsregistret som bolagsman i ett handelsbolag, inte kan göras betalningsansvarig för handelsbolagets skulder enbart på grund av registeruppgiften. Ett bolagsavtal eller annan rättsgrundande omständighet måste alltså föreligga för att ansvar skall kunna uppkomma.s. 58
4.Ett annat problem är det som uppkommer då en bolagsman i eget intresse bedrivit verksamhet, och fråga härefter uppkommer om denna skall eller inte skall hänföras till handelsbolagets verksamhetsområde. Denna fråga var aktuell i NJA 1989 s. 519. En av två bolagsmän hade ägnat sig åt varusmuggling och dömts till straff för denna. Frågan i målet gällde den andra bolagsmannens skyldighet att erlägga bolaget i anledning av varusmugglingen påförd mervärdeskatt. I sin dom uttalade Högsta domstolen såvitt nu är av intresse, att för frågan om handelsbolagets skattskyldighet får anses avgörande huruvida den för brott dömde bolagsmannen — oavsett om han överskred sin befogenhet — handlade på bolagets vägnar när han företog den mervärdesskattegrundande handlingen. Högsta domstolen skriver i sina domskäl att den aktuella verksamheten gick att inordna i den verksamhet som bolaget skulle bedriva, att den nu aktuella bolagsmannen deltagit i delar av denna verksamhet, och att den till straffansvar dömde bolagsmannen vid verksamheten utnyttjat en bil till vilken bolaget hade nyttjanderätten. Att den till straff dömde bolagsmannen velat vilseleda såväl staten som sin medbolagsman och att transaktionerna till följd härav inte upptagits i bolagets bokföring kunde enligt domstolen inte leda till annat bedömande än att den aktuella verksamheten skedde för bolagets räkning. — Ytterligare en fråga var aktuell i detta mål, nämligen om det var möjligt att jämka föreliggande betalningsskyldighet. I detta avseende förklarade HD att bolagsmäns solidariska ansvar för ett handelsbolags förpliktelser har sin grund i den speciella relation som råder mellan bolaget och bolagsmännen och att det kan sägas föreligga ett slags identitet mellan bolagets och bolagsmännens förpliktelser. Med denna utgångspunkt är det, säger HD, inte förenligt att bolagsmännens betalningsansvar mot tredje man för bolagets skuld skulle kunna jämkas.s. 58
5.I NJA 1994 s. 231 fann Högsta domstolen att statens fordran mot en bolagsman avseende ett handelsbolags mervärdeskatteskuld inte kunde avräknas med tillämpning av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter från ett bolagsmannen tillkommande belopp på överskjutande mervärdeskatt.s. 59
6.I RH 1994:135 prövade Svea hovrätt frågan vilka invändningar som bolagsmännen i ett handelsbolag kunde göra gällande mot en lagakraftvunnen dom genom vilken bolaget ålagts betalningsskyldighet eller mot ett lagakraftvunnet skattebeslut avseende mervärdeskatt. Här uttalade hovrätten att de invändningar som bolagsmännen kan göra gällande är först sådana som grundas på deras personliga förhållandena till käranden — t.ex. att kvittningsgill motfordran föreligger. Vidare torde det bl.a. vara möjligt att invända att bolagets skattskyldighet grundats på en befogenhetsöverskridande åtgärd från någon som haft rätt att företräda bolaget.s. 59
7.En fråga som emellanåt uppkommer är om viss egendom tillhör en bolagsman personligen eller om den av honom överlåtits till handelsbolaget. I RH 6:85 gällde frågan om en skogsmaskin, som förvärvats av en person som sedermera träffat avtal om handelsbolag, tillhörde den ursprunglige förvärvaren eller handelsbolaget. Hovrätten för Västra Sverige kom till resultatet att maskinen tillhörde den ursprunglige förvärvaren som efter den påstådda överlåtelsen utövat besittning till maskinen på samma sätt som han gjort dessförinnan. Trots att maskinen vid utmätningstillfället stått uppställd hos en utomstående person (en reparatör) fick den fortfarande anses ha varit i den ursprunglige förvärvarens besittning.s. 59
8.I NJA 1984 s. 296 fann HD att även handelsbolag kan föreläggas vite.s. 59
9.Delägare i handelsbolag hade med stöd av BL 2 kap. 20 § genom slutbevis i mål om betalningsföreläggande ålagts betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter som åvilat handelsbolaget. Indrivning av statens fordran enligt slutbeviset ansågs dock inte kunna ske genom införsel eftersom BL inte innehåller några särskilda föreskrifter som möjliggjorde införsel, se RH 1988:38. Löneexekution sker numera genom utmätning.s. 59
10.I NJA 1985 s. 466 avslog Högsta domstolen en begäran av en komplementär i kommanditbolag att få inträda som intervenient på bolagets sida i rättegång angående fordran mot bolaget. Och i NJA 1997 s. 190 avslog HD en begäran av ett upplöst handelsbolag att få intervenera i en rättegång mot dess bolagsmän i dessas egenskap av proprieborgensmän för bolaget. Handelsbolaget hade som skäl anfört att dess försäkringsgivare hade beviljat rättsskydd under förutsättning av att bolaget intervenerade i rättegången, men HD fann att bolaget inte hade fått någon ny tillgång — fordran på grund av försäkringen skulle uppkomma först som en följd av att bolaget tilläts intervenera och då enbart gälla täckning av de genom interventionen uppkomna kostnaderna. 2.4 Handelsbolags upphörande och liknande För att möjliggöra ett handelsbolags fortlevnad om bolaget sägs upp med stöd av 2 kap. 24–27 §§ och bolagsavtalet saknar föreskrifter om uteslutning innehåller bolagslagen en dispositiv regel om uteslutning av den bolagsman till vilken en likvidationsgrund kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. Genom uteslutning av den berörde bolagsmannen kan bolagets likvidation och upplösning undvikas, men till skydd för den uteslutne innehåller den aktuella paragrafen följande tvingande bestämmelser: För det första måste de övriga bolagsmännen vara ense om uteslutningen. För det andra skall den som begärs utesluten erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Och för det tredje har den som begärs utesluten rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte i stället hade ägt rum. Om säkerhet krävs av den som är föremål för uteslutning kan uteslutning inte ske med mindre säkerhet ställs, jfr NJA 1989 s. 356.s. 59
11.NJA 1990 s. 673 (Handelsbolaget Bröderna L) gällde frågan om i visst fall rätt förelegat att utesluta en bolagsman ur ett handelsbolag. Bakgrunden i målet var den, att i ett handelsbolag med tre delägare en av dessa — Bertil — förbjudit sina båda medbolagsmän — Inga och Sten — att ingå ett för bolaget oförmånligt hyresavtal. Trots detta hade Inga och Sten träffat det aktuella avtalet. Bertil sade då upp bolaget, varefter Inga och Sten kontrade med att med stöd av BL 2 kap. 30 § utesluta Bertil ur bolaget. Enligt denna paragraf kan nämligen, om det finns grund för likvidation enligt 2 kap. 24–27 §§, i stället för att bolaget träder i likvidation, uteslutning ske av den bolagsman till vilken likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. HD konstaterade inledningsvis att det inte förelåg någon omständighet till stöd för att Bertil sagt upp bolagsavtalet enligt bolagslagen 2 kap. 24 §, dvs. det stadgande som i princip ger varje bolagsman rätten i princip att, utan angivande av någon särskild grund, säga upp ett bolagsavtal som löper tills vidare med i regel sex månaders uppsägningstid. Däremot hade Bertil haft anledning att säga upp avtalet med stöd av bolagslagen 2 kap. 25 §, dvs. det stadgande som ger bolagsman rätt att häva ett bolagsavtal om annan bolagsman väsentligt åsidosatt sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det annars finns en viktig grund för bolagets upplösning. Det förelåg sammanfattningsvis inte någon omständighet som gett Inga och Sten rätt att utesluta Bertil ur bolaget.s. 60
12.NJA 2000 s. 479: I ett mål om försättande i konkurs av ett kommanditbolag har delgivning med bolaget ansetts kunna ske genom överlämnande av handlingarna till förvaltaren i komplementärens — ett aktiebolag — konkursbo. — NJA 1997 s. 591: Bolagsman i handelsbolag har rätt att gentemot konkursansökan invända att borgenären har betryggande säkerhet i bolagets egendom. — NJA 2000 s. 417: Tingsrätts beslut om fastställande av utdelning i ett handelsbolags konkurs har ansetts inte kunna överklagas av en bolagsmans enskilda borgenär. — NJA 1996 s. 311: En komplementär i ett kommanditbolag var att se som arbetstagare vid tillämpning av lagen 1970:741 om statlig lönegaranti vid konkurs.s. 60
13.RH 1997:88: Ett handelsbolag hade trätt i likvidation till följd av att antalet bolagsmän sex månader tidigare hade nedgått till en. Fråga var i målet om överlåtelse av likvidationsbolagets enda större tillgång, en hyresfordran, kunde bedömas som en tillåten avvecklingsåtgärd eller om avtalskontrahenten varit i god tro och överlåtelsen till följd därav var giltig.s. 61
14.RÅ 1992 Ref 79: Länsstyrelses beslut att efter anmälan anteckna i handelsregistret att ett handelsbolag upphört har befunnits felaktigt och beslutet har undanröjts genom resning. (Jfr däremot RÅ 1994 not 268.)s. 61