Stycket

16.Detta var aktuellt i NJA 1994 s. 236, som emellertid främst gäller den besvärliga frågan om den verksamhet som bedrevs i ett aktiebolag som utförde olika uppdrag var bolagets, eller om uppdragen tillkom en viss bolagsman. Bakgrunden till tvisten var följande. Ett patentombud hade bildat ett aktiebolag i vilket aktierna till en början ägdes till hälften av honom och till hälften av hans son och därefter i anledning av gåva till en fjärdedel vardera av hans två döttrar och till hälften av hans son. Bolagets styrelse bestod av patentombudet, hans son, en av hans döttrar och den andra dotterns make. På grund av motsättningar mellan patentombudet — Bernt — och hans son — Christian — lät Bernt bilda ett nytt aktiebolag i vilket aktierna ägdes av honom, den ena dottern och den andra dotterns make. Omkring årsskiftet 1986/ 87 meddelade Bernt att ”hans” patentombudsuppdrag inte längre skulle handläggas av patentbolaget varefter han under nyårshelgen flyttade flertalet akter, bokföring och vissa kontorsmöbler från patentbolagets lokaler, vilka var inrymda i hans bostadsfastighet. Akterna fördes till lokaler som hyrts av det nya bolaget. Vid ett styrelsemöte i patentbolaget ställde sig en majoritet av patentbolagets styrelse — nämligen de som ägde aktier i det nybildade bolaget — bakom Bernts åtgärd. Bernt fortsatte härefter att i det nya bolaget bedriva den verksamhet som han tidigare bedrivit i patentbolaget. — I anledning av den uppkomna situationen stämde Christian de styrelseledamöter i patentbolagets styrelse som fattat det aktuella beslutet och yrkade under åberopade ABL 15 kap. 1 §, att de skulle förpliktas att solidariskt utge skadestånd till patentbolaget. Underinstanserna kom båda till resultatet att patentuppdragen tillhörde patentbolaget, men inte desto mindre utdömde tingsrätten inte något skadestånd eftersom styrelsens beslut att överföra uppdragen till det nybildade bolaget inte ansågs ha varit vårdslöst. Högsta domstolen (tre av fem ledamöter) kom emellertid till resultatet att det genom utredningen i målet framträdde bilden av ett bolag som bildats för att betjäna Bernt vid utförandet av dennes personliga uppdrag och med syftet att fördela inkomsterna av verksamheten mellan olika familjemedlemmar. Detta talar, säger HD, för att bolaget inte varit avsett att i mera väsentlig mån begränsa Bernts handlingsutrymme och att han i vart fall inte kan anses ha genom bolagsbildningen avstått från rätten att förfoga över de till honom personligen lämnade uppdragen. ”Men hänsyn till det anförda kan Bernt …. och medparter inte anses skadeståndsskyldiga enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen.” Två av HD:s ledamöter kom emellertid till resultatet att uppdragen i förhållandet mellan Bernt och patentbolaget fick anses ha ingått i patentbolagets rörelse. De aktuella styrelseledamöterna hade varit skyldiga att i sitt handlande för bolaget främja bolagets intresse — detta följer, säger de båda ledamöterna, av den sysslomannaställning som styrelseledamöterna såsom organ för bolaget får anses inta i förhållande till bolaget. De hade därmed åtminstone oaktsamt förfarit på ett sätt som kunde medföra skadeståndsskyldighet enligt ABL 15 kap. 1 § om det visas att åtgärden skadat bolaget. — Den gränsdragningsfråga som HD här ställdes inför är inte särskilt lättlöst, men avgörandet ligger i linje med domstolens tidigare avgörande NJA 1973 s. 42 i vilket framhålls att ett uppdrags utpräglat personliga karaktär är av betydelse. Men vad särskilt gäller skadeståndsfrågan är av intresse att påpeka att inte någon, vare sig part eller domare, nämner de formella krav som aktiebolagslagen ställer för att en skadeståndstalan för bolagets räkning skall få föras.s. 30