Stycket

1.ABL inte — och inte heller i 1975 års ABL — var tillämplig på styrelseledamot som var ensam ägare av alla aktier i det i målet aktuella bolaget. Jävsregeln var med andra ord en regel till skydd för aktieägarna och inte för tredje man. Att så är fallet framgår numera — efter lagändring 1998 — explicit av ABL 8 kap. 20 § vad avser styrelseledamot och 8 kap. 28 § vad avser verkställande direktör. 1.3 Rätten att företräda ett aktiebolag NJA 1995 s. 437 (Merchant) uppkom frågan om en verkställande direktör, som också var ensam firmatecknare, innehade sådan ställning eller i varje fall hade fått sådant uppdrag av styrelsen, att han haft befogenhet att sluta visst avtal. Bakgrunden till målet var att diskussioner förts mellan huvudägaren Gunnar Grundström i Merchant Grundström & Partners Holding AB (nedan Merchant), vilket var moderbolag i en koncern som huvudsakligen bedrev fondkommissionsverksamhet, och Hans S, som själv och via ett helägt bolag ägde en större post aktier i Utvecklings AB Optimum, i vilket även Merchant ägde aktier, nämligen 19 procent av kapitalet med 49 procent av aktiernas röstvärde, om förvärv av aktier m.m. i Optimum. Hans S gjorde gällande att Grundström bundit Merchant genom ett muntligt avtal som innebar, att Merchant förvärvat aktier, konvertibla skuldebrev och optionsrätter i Optimum. Merchant å sin sida gjorde gällande att om över huvud något avtal hade träffats detta hade varit beroende av villkor som inte infriats, främst av att den muntliga överenskommelsen godkändes av Merchants styrelse. Ett förvärv av de aktuella aktierna hade inte kunnat beslutas av Grundström — frågan var nämligen av sådan vikt att endast styrelsen kunnat besluta om förvärvet i fråga. HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida Gunnar Grundström haft befogenhet att ingå det ifrågavarande avtalet samt huruvida, för det fall att han saknat sådan befogenhet, Hans S insett eller bort inse detta. — ABL 8 kap. 6 § innehöll i början av 1990-talet föreskriften att styrelsen svarade för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Fanns verkställande direktör, skulle han handha den löpande förvaltningen enligt riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelade. Gränsen mellan vad som var styrelsens och verkställande direktörens åligganden följde av föreskriften i 8 kap. 6 § första stycket tredje meningen som — läst positivt — föreskrev att den löpande förvaltningen omfattade sådana åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet varken var av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse. Av 8 kap. 11 § följde så, att styrelsen företrädde bolaget och tecknade dess firma och av 8 kap. 12 § att verkställande direktör alltid ägde företräda bolaget och teckna dess firma beträffande åtgärder som föll inom den löpande förvaltningen. Till detta kom emellertid att styrelsen enligt 8 kap. 11 § kunde ge olika personer s.k. särskild firmateckningsrätt, vilket gav dem som erhållit sådant bemyndigande rätten att företräda och binda det berörda bolaget förutsatt att de kunde återföra företrädandet på ett uppdrag av styrelsen eller den verkställande direktören. 8 kap. 14 § innehöll slutligen föreskrifter om vad som hände då den som företrätt bolaget överskridit sin behörighet som VD respektive sin befogenhet som ställföreträdare. Tredje man var i båda dessa avseenden skyddad i händelse av god tro. — Merchants styrelse hade inte fattat något beslut om inköp av Hans S’ aktier i Optimum. Men frågan var om Grundström endera till följd av sin ställning som VD eller till följd av den firmateckningsrätt som han erhållit hade bundit Merchant att köpa de aktuella aktierna. — HD (tre av fem ledamöter) börjar med frågan om Grundström i sin egenskap av verkställande direktör kunnat träffa det aktuella avtalet. HD konstaterar här att ett köp av de berörda aktierna, konvertiblerna och optionerna skulle avse ett värde av nära 22,5 miljoner kronor och att det efter full konvertering och fullt utnyttjande av optionerna skulle leda till såväl att Merchant i princip skulle komma att omfattas av vissa i fondkommissionslagen föreskrivna restriktioner i sin verksamhet som att Optimum skulle komma att förändra ställning från att vara ett intressebolag till att bli ett koncernföretag med bl.a. krav på koncernredovisning — vilket Merchant vid ett annat förvärv genom vissa särskilda åtgärder för övrigt hade undvikit. Detta sammantaget fann HD medföra att frågan om köp av de aktuella aktierna inte hörde till området för den löpande förvaltningen. HD har här uppenbarligen byggt på rekvisitet i 8 kap. 6 § att den löpande förvaltningen inte omfattade åtgärder som med hänsyn till omfattningen av bolagets verksamhet var av stor betydelse. Men frågan var då om bundenhet ändock skulle uppkomma till följd av att Hans S varit i god tro, dvs. varken insett eller bort inse att Grundström inkräktade på styrelsens kompetensområde. Här säger HD helt kortfattat att Hans S måste ha insett att frågan inte föll inom området för den löpande förvaltningen. — Återstod så frågan om Grundström bundit Merchant till följd av den firmateckningsrätt som han ju också hade. Här säger HD att ”en ensam firmatecknare kan sägas ha samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget utåt. Behörigheten följer dock inte automatiskt av någon motsvarande befogenhet. Först om firmatecknaren innehar en befattning som medför rätt att i vissa hänseenden handla med utomstående, t.ex. som inköpschef, eller av styrelsen får uppdrag att företa en viss rättshandling eller vissa rättshandlingar får han företräda bolaget.” För att utröna om Grundström fått uppdraget att ingå det omtvistade avtalet eller att förvärva aktier och andra värdepapper i Optimum fördes förhör under sanningsförsäkran med Grundström och Merchants styrelseordförande, vilka båda förnekade att så skett. HD kom sammanfattningsvis till resultatet att något uppdrag inte lämnats. Återstod så frågan om Grundström trots detta i sin egenskap av firmatecknare bundit Merchant till följd av att Hans S varit i god tro. Här påpekar HD att bevisbördan för att medkontrahenten inte var i god tro åvilade bolaget. HD kom inte desto mindre till resultatet att Hans S inte var i god tro rörande Grundströms uppdrag — man konstaterar nämligen att Hans S visste att frågan om förvärvet av hans aktier, konvertibler och optioner var kopplat till att Merchant och Optimum sammansmältes genom en fusion och att Hans S var medveten om att något beslut om ett sådant samgående inte hade fattats vid den tidpunkt då det påstådda köpet skulle ha ägt rum utan uppskjutits till ett styrelsesammanträde vid en senare tidpunkt. Det anförda leder, säger HD avslutningsvis, till att Hans S borde ha insett att Gunnar Grundström saknade styrelsens uppdrag att ingå det omtvistade avtalet med Hans S och att Hans S bort inse detta. — Två justitieråd var emellertid skiljaktiga. De var av uppfattningen att det inte var visat att Hans S insett eller bort inse att Grundström saknade uppdrag från Merchants styrelse att med Hans S och dennes bolag träffa det omstridda avtalet.s. 22