Se NJA 1993 s. 324 med vidare hänvisningar.
Hänvisas från p. 20 (s. 1103)
20.Såvitt avser intern svensk rätt, har Högsta domstolen tidigare uttalat att sådan dold äganderätt som F-H åberopade i målet inte är en äganderätt i vanlig mening utan får anses utgöra endast ett obligationsrättsligt anspråk mot den öppne ägaren. Emellertid har GD i sin rättspraxis till art. 16.1 i Brysselkonventionen slagit fast att begreppet sakrätt i fast egendom, som det används i den bestämmelsen, skall tolkas autonomt och att begreppet bland annat omfattar tvister i vilka talan förs om fastställelse av äganderätten till sådan egendom. Och F-H:s talan i målet gick inte ut på att R-M skulle förpliktas att medverka till ett överförande av äganderätten utan grundades på ett påstående att de faktiska förhållandena var sådana att äganderätten tillkom honom framför R-M. Vid bifall till sin talan skulle F-H också omedelbart genom domen vara tillförsäkrad skydd för de befogenheter som är knutna till äganderätten till fastigheten. Äganderätten skulle inte heller anses ha övergått till honom genom domen utan redan vid tidpunkten för det ursprungliga förvärvet.s. 1103