1.Dessa mål gäller frågan om den franska lagstiftningen, som begränsar möjligheten att göra reklam för vissa alkoholhaltiga drycker, är förenlig med gemenskapsrätten.s. 970
2.Av franska loi Evin följer att direkt eller indirekt TV-reklam för alkoholhaltiga drycker är förbjuden. Andra former av reklam är däremot tillåtna enligt fransk lagstiftning. Det är till exempel tillåtet att göra reklam för alkoholhaltiga drycker i press, i radio — med undantag för vissa tider — eller i form av affischer eller plakat inklusive skyltar som sitter runt idrottsanläggningar med mera.s. 970
3.År 1995 utarbetade de franska myndigheterna och de franska TVkanalerna en förfarandekodex som innehåller regler för hur bestämmelserna i Evinlagen skall tolkas vad gäller deras tillämpning på TVsändningar av sportevenemang som äger rum utomlands, under vilka reklam för alkoholhaltiga drycker visas. Exempel på indirekt TVreklam för alkoholhaltiga drycker utgörs t.ex. av reklamskyltar och kommersiella varumärken på spelardräkterna.s. 970
4.I förfarandekodexen anges att vid binationella evenemang som äger rum utomlands skall de franska programföretagen, som inte kontrollerar upptagningen, vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra att det i en TV-sändning förekommer kommersiella varumärken för alkoholhaltiga drycker. Vid multinationella evenemang som äger rum utomlands, kan de franska programföretagen däremot inte misstänkas för eftergivenhet vad gäller reklam som visas på TV-skärmen när de sänder bilder som de inte kan kontrollera upptagningen av.s. 970
5.Kommissionen väckte med stöd av artikel 226 EG en fördragsbrottstalan mot Frankrike för att ha brutit mot den fria rörligheten av tjänster enligt artikel 49 EG, genom att föreskriva att reklam för alkoholhaltiga drycker på förhand måste ha avlägsnats som villkor för att de franska TV-kanalerna skall få sända idrottsevenemang som äger rum i andra medlemsstater. I Bacardi-målet uppkom samma fråga inom ramen för en begäran om förhandsavgörande.s. 971
6.Domstolen fann att även om lagstiftningen i fråga utgjorde en inskränkning i friheten att tillhandhålla tjänster, hade den franska regleringen till syfte att skydda folkhälsan och gick inte utöver vad som var nödvändigt för att uppnå detta syfte. Regleringen begränsade nämligen de situationer i vilka reklamskyltar för alkoholhaltiga drycker kunde komma att visas i TV och därigenom kunde den begränsa sändningen av dessa meddelanden och minska antalet tillfällen då TV-tittaren uppmanas att dricka alkoholhaltiga drycker.s. 971
7.De argument som framställts av kommissionen och Storbritanniens regering för att visa att regleringen i fråga var oproportionerlig kunde därför enligt EG-domstolen inte godtas.s. 971
8.EG-domstolens proportionalitetsbedömning skiljer sig i betydande utsträckning från Marknadsdomstolens motsvarande bedömning i Gourmetmålet (MD 2003:5). I det målet beaktade Marknadsdomstolen de samlade styrmedel som staten har till sitt förfogande för skyddet av folkhälsan, och tog uttryckligen fasta på det svenska annonsförbudets begränsade relativa betydelse i förhållande till dessa styrmedel. Frågan är därför om Marknadsdomstolens dom i Gourmetmålet kan anses stå sig i ljuset av de refererade domarna. Om så ej är fallet skulle det i princip stå riksdagen fritt att åter införa ett annonsförbud av den typ som underkänts av Marknadsdomstolen. Frågan borde ha aktualiserats i samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 2003/04:161 med förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738). Under alla omständigheter torde den ställas på sin spets vid de rättsprocesser som denna lagändring med all sannolikhet kommer att ge upphov till.s. 971