Stycket

3.Målet (RÅ 1997 ref. 18) gällde regeringens beslut angående detaljplan för den del av Norra länken som berörde Bellevueparken, som är den park belägen på en udde i Brunnsviken norr om genomfartsleden Norrtull — Roslagstull och som ingår i nationalstadsparken. Det var fråga om rättsprövning, dvs. Regeringsrätten skulle ta ställning till om regeringens beslut stred mot någon rättsregel. Den rättsregel det handlade om var 3(cid:0)kap.(cid:0)7(cid:0)§ andra stycket i den då gällande lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Enligt den bestämmelsen fick inom en nationalstadspark, ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kunde ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadades. Lagens syfte var helt klart, nämligen att skydda det historiska landskapet och hindra att ett område med stora natur- och kulturvärden utsattes för en fortlöpande exploatering och fragmentisering. Den antagna detaljplanen innebar att man genom det parklandskap där anläggningar skulle få komma till stånd endast om det kunde ske utan intrång, skulle bygga en motorväg. Visserligen skulle den gå i en betongtunnel men på en sträcka av 100 meter inom parklandskapet skulle tunneln anläggas i ett öppet schakt från markytan och ett 30-tal träd skulle påverkas. Det framstod för Regeringsrätten som helt klart att detta innebar ett intrång i nationalstadsparkens parklandskap och naturmiljö och därför stred mot rättsregeln. Ställningstagandet påverkades inte av det förhållandet att regeringen i förarbetena till bestämmelsen hade uttalat att den bedömde att utbyggnaden av Norra länken borde kunna förenas med förslaget och att sådan förnyelse av infrastrukturen inom området borde vara möjlig att utföra som sammantaget medförde en förbättring av miljön inom nationalstadsparken eller som möjliggjorde en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som berörde parken. Regeringsrätten konstaterade att lagtexten inte innehöll några sådana begränsningar och upphävde beslutet.s. 292