Stycket

13.I anslutning till EG-rättens rättskällelära framhöll Håstad att HD numera sällan motiverar ett domslut med uttalanden i lagmotiven, utan någon egen prövning av dessa. Men man måste naturligtvis skilja mellan olika fall. Handlar det om att bedöma en rättshandling, som ofta företas efter noggranna studier av lagförarbeten, eller om rättspolitiska avvägningar som tydligt gjorts i regeringen och riksdagen (jfr t.ex. NJA 2002 s. 644), är läget annorlunda än vid bedömning av händelser som inträffar oöverlagt eller där det finns ett isolerat uttalande i författningskommentaren. Det är bra att den rättssakkunnige i propositionen försöker illustrera med exempel, eftersom han då måste tänka igenom problemen (jfr domskäl), men sådana uttalanden bör inte binda domstolarna. — EU-anslutningen har skapat ett annat klimat vad gäller domstolarnas lagprövningsrätt. Den svenska, särskilt den socialdemokratiska inställningen har traditionellt varit att förment konservativa domstolar inte skall bromsa den samhällsomdaning som beslutas av riksdag och regering. Juridiken får inte hota demokratin, sägs det. Men i själva verket värnar domstolarna om demokratin när de prövar lagars förenlighet med grundlagarna. Dessa skall kunna ändras, men det krävs ett mellanliggande val. Domstolarna skall se till att medborgarna inte berövas den rätt de tillförsäkrats att i allmänna val ta ställning till grundlagsändringar. I enlighet med 11 kap. 14 § RF är det dock naturligt att domstolarna iakttar återhållsamhet i sin bedömning. I detta sammanhang är NJA 2000 s. 132 värt uppmärksamhet. Regeringen och riksdagen hade hävdat att den nya bestämmelsen i 12 kap. 6 § skattebetalningslagen om ställföreträdares ansvar för bolagets skatter inte skulle leda till ett strängare ansvar än äldre rätt och att den nya bestämmelsen därför skulle gälla retroaktivt (jfr förbudet mot retroaktiv skattelag i 2 kap. 10 § 2 st. RF). Om ändringen var bara formell, borde skattelagen antagligen kunna gälla retroaktivt. HD uteslöt inte att ansvaret kunde bli strängare och krävde därför — utan att gå in på uppenbarhetsrekvisitet — att betalningsansvar skulle föreligga även enligt äldre regler; detta fick bedömas i varje särskilt fall. Regeringen och riksdagen har godtagit HD:s ställningstagande genom att återinföra de gamla bestämmelserna. — Håstad avslutade med att ta upp de problem domstolarna skulle ställas inför, om hela förmögenhetsrätten skulle unifieras i Europa, vilket diskuteras av EU-kommissionen i en handlingsplan, KOM (2003) 68 slutlig. En mängd rättsfrågor, som i dag har sina klara lösningar i de nationella rättsordningarna, skulle behöva besvaras, eftersom en gemensam civillag inledningsvis skulle sakna praxis och doktrin. För att praxis inte skall glida isär, behövs en europeisk regional domstolsorganisation som avlastar EG-domstolen, vilken också behövs för prejudikatbildningen. Domstolsorganisationen skulle m.a.o. bli otymplig, och tidsutdräkten fram till dom avsevärd.s. 215