Stycket

41.Domstolarna får anses tämligen obenägna att hörsamma krav på ersättning för ideell skada. NJA 1993 s. 390, Journalistavtalet II: intrånget var uppsåtligt men ansågs inte ha medfört sådant lidande för journalisten i fråga som borde ersättas; jfr NJA 1985 s. 807, Nowolin. Ofta får dock det allmänna skadeståndet anses omfatta även sådana skador; i NJA 1984 s. 34, Bootleg, slog HD fast att upphovsmännen tillfogats skada i ideellt hänseende dels genom det obehöriga utnyttjandet och dels genom att de otillåtet framställda kopiorna var av undermålig kvalitet. I NJA 1985 s. 813, Krukväxtkort, fann HD däremot att utrymmet för ersättning för lidande eller annat förfång var begränsat när det gällde alster som inte åtnjöt starkare skydd än katalogskydd. Jfr Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1990-12-28, T 367/88, DT 1332, och värderingen av den ideella skada som kunde anses ha åsamkats upphovsmannen till en teckning som införts utan tillstånd som illustration till en debattartikel i Helsingborgs Dagblad. Upphovsmannen ansågs skäligen gottgjord med 3000 kronor för skada i ideellt hänseende. Högsta domstolen fattade beslut 1991-02-27 om att ej bevilja prövningstillstånd. 8.3R(cid:0)(cid:0)ätt till ersättning även efter exklusiv överlåtelse? I tre mål, NJA 1987 s. 266, Journalistavtalet I, NJA 1993 s. 390, Journalistavtalet II och i AD:s dom 135/93, Journalistavtalet III, förekom tolkning av 4 § i Svenska Journalistförbundets, SJF, kollektivavtal från år 1981 med Tidningsutgivarna, TU (dåmera TA). NJA-fallen har intresse såvitt gäller ersättningsfrågor; se om fallens betydelse för belysning av rättsförvärv mellan arbetstagare — arbetsgivare under avsnitt 7.2 ovan. Enligt ett år 1980 tecknat kollektivavtal övergick ”medarbetares” (journalisters och fotografers) upphovsrätt eller fotorätt på tidningsföretaget, varför det gjordes gällande att arbetsgivaren oberoende av medarbetaren kunde beivra tredje mans intrång i upphovsrätten. 1981 års avtal, som inte uttryckligen reglerade rätten att beivra intrång i publicerat material, gav i målen upphov till tvistefrågan vem denna rätt kunde tillkomma och således också vem som var berättigad till ersättning. I NJA 1987 s. 266 , Journalistavtalet I, fastställdes att tidningsföretaget oberoende av upphovsmannen var berättigad till ersättning för det intrång (otillåten publicering) som tredje man åstadkommit. Det förhållandet att medarbetaren redan erhållit ersättning av intrångsgöraren utgjorde således inget hinder för arbetsgivaren att såväl beivra intrånget som att erhålla ersättning för uppkommen skada.s. 187