Stycket

25.NJA 1994 s. 74, Smultron, ger viss vägledning. Saken rörde skydd och skyddsomfång för ett tvådimensionellt mönster kallat Smultron och avsett att användas till dekorativa textilier. Mönstret, som ritats av Lena Boije och var som textil framtaget av Borås Wäfveri, var uppbyggt av de förhållandevis enkla elementen i en smultronplanta, där blad, bär och blommor var naturalistiskt återgivna. Genom upprepning täckte dylika plantor i stort sett hela mönsterrapportens yta. Högsta domstolen framhåller att upphovsrätten inte omfattar idén att avbilda detaljer i smultronplantan — inte heller omfattar skyddet motivet som sådant, utan den konkreta, bestämda form, som upphovsmannen åstadkommit. Vidare påpekar Högsta domstolen att mönstret, som skapats av naturalistiska och välkända komponenter, inte har ett unikt innehåll utan dess särprägel består i upphovsmannens sätt att konstnärligt utnyttja de givna elementen. Härvidlag uppfylldes dock erforderliga krav för att vinna rättsskydd. Skyddsomfånget skulle dock bestämmas med beaktande av verkets originalitet. Mot bakgrund av vad som nyss noterats fann domstolen att skyddsomfånget skulle anses relativt begränsat, men ej mindre än att omfatta inte bara skydd mot direkt kopiering utan även skydd mot framställning av ett annat mönster som, sett som helhet, företer en påfallande likhet med det skyddade verket.s. 159