Stycket

20.Hovrätten över Skåne och Blekinge meddelade i dom 2001-12-07, DT 2216, Mål nr T 309-99, Pergo, att ritningar som illustrerade ett mekaniskt hopfogningssystem uppvisade erforderligt mått av individuellt särpräglad formgivning som sålunda var något mer än blott en nära avbildning av en förebild. Framställningen av ritningarna hade givit upphov till så många särdrag som måst bli föremål för individuella överväganden att de skulle anses nå över ”den tämligen låga gränsen för verkshöjd när det gäller verk av ifrågavarande art”. 2.3.3D(cid:0)(cid:0)atorprogram Högsta domstolen har inte på ingående vis analyserat skyddsförutsättningar för datorprogram. I NJA 1996 s. 79, BBS, noterade Högsta domstolen lakoniskt beträffande de 35 program som funnits i den tilltalades dator och som förtecknats i en bilaga till Hovrättens dom, att ”samtliga dessa får bedömas vara upphovsrättsligt skyddade”. Hovrätten var något mer utförlig och anförde bl.a., att programmen i fråga var avsedda för ordbehandling, presentation, grafisk utformning m.m. för kommersiell användning. Dessa användningsområden inrymde i sig stora möjligheter till skilda lösningar vad gäller programutformningen. Samtliga program omfattade dessutom ett stort antal programinstruktioner. Redan dessa omständigheter fick enligt hovrätten anses tyda på att den nedre gränsen för verkshöjd var passerad. Och detta således utan att programmen hade presenterats i funktion för rätten. Men det förhållandet att det fanns flera olika program för samma användningsområde, men med skilda uppläggningssätt, var tillräckligt för att HovR:n skulle sluta sig till att det inte för något av programmen var fråga om en utformning som var tekniskt given. Det vore visserligen enligt HovR:n inte uteslutet att det kunde finnas stora likheter mellan vissa program, men detta skulle främst vara hänförligt till programmens funktion vid användningen och skulle således inte innebära att skyddet föll bort. HovR:n refererade i flera hänseenden till tingsrättens överväganden, bland vilka märks att denna domstol tog fasta på att merparten av programmen inte på ett optimalt sätt löste ett givet problem, alternativa lösningar förelåg uppenbarligen, och att ej heller fråga var om program som endast arrangerade beräkningsalgoritmer på ett okomplicerat sätt.s. 157