Närliggande

467.Högsta domstolen fann att de ställningstaganden som tidigare gjorts i rättspraxis, bland annat i nyss nämnda NJA 1984 s. 772, borde ligga till grund även för avgörandet av förevarande mål. En panträttsupplåtelse av den öppna ägaren skulle sålunda bli giltig oavsett om den till vilken upplåtelse ägde rum var i god eller ond tro rörande förefintligheten av en dold äganderätt. Härvidlag förtjänade enligt Högsta domstolen understrykas att den motsatta ståndpunkten vore ägnad att förorsaka betydande svårigheter för kreditväsendet. Eftersom befogenheten av ett påstående om dold äganderätt kunde vara mycket svårbedömbar borde undantag från principen inte heller föranledas av det förhållandet, att vid tiden för en panträttsupplåtelse den dolda ägaren väckt talan mot den öppna ägaren och anteckning därom gjorts i fastighetsboken. Det var härtill att märka att den dolda ägaren hade möjlighet att, om han kunde göra sitt anspråk sannolikt, utverka säkerhetsåtgärd enligt bestämmelser i 15 kap. rättegångsbalken (RB) och därigenom uppnå att den öppna ägaren blev förbjuden att upplåta panträtt i fastigheten. På grund av det anförda och då Brita S:s pantförskrivningar till Skanska AB och Stig S ägt rum före den 7 oktober 1982, då Högsta domstolens dom i det tidigare målet mellan Arthur S och Brita S meddelats, ansågs panträttsupplåtelserna vara gällande mot Arthur S.s. 934