Stycket

443.Det anförda betyder att JB:s formkrav inte torde utgöra hinder för obligationsrättslig samäganderätt till fast egendom efter inköp i ena makens eller sambons namn men för båda parternas gemensamma räkning. En annan formföreskrift som eventuellt skulle kunna åberopas men som förvånansvärt nog aldrig varit uppe till prövning är den som gäller vid gåva mellan makar. Enligt giftermålsbalken, som gällde fram till den 1 januari 1988, krävdes i princip äktenskapsförord för att en gåva mellan makar skulle bli giltig, och enligt motsvarande regel i äktenskapsbalken (ÄktB) är en gåva giltig mellan makarna endast om vad som gäller för fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller gåvan har registrerats enligt 16 kap. ÄktB, se 8 kap. 1 § 1 st. Man kan fråga sig om en make, såsom Gunnar L i NJA 1981 s. 693 eller Brita S i NJA 1982 s. 589, med framgång skulle kunna invända mot en påstådd samäganderätt att ett eventuellt köp delvis för den andra makens räkning skulle ha inneburit en gåva från honom eller henne, och att de formkrav som gäller vid gåva mellan makar inte har blivit uppfyllda. Beträffande samboförhållanden kan man på motsvarande sätt fråga sig om en sambo med framgång skulle kunna invända att gällande formföreskrifter vid gåva mellan sambor, vilka är desamma som vid gåva mellan vilka kontrahenter som helst, inte har iakttagits och att någon samäganderätt därmed inte kan ha uppkommit för den andra sambon, även om övriga förutsättningar för samäganderätt till följd av förvärv för gemensam räkning skulle vara uppfyllda.s. 926