Närliggande

430.Det är svårt att ange vilka av alla de omständigheter Högsta domstolen anförde i dessa rättsfall som ansågs utgöra nödvändiga förutsättningar för att samäganderätt skulle anses föreligga mellan makarna eller samborna, och vilka omständigheter som bara ansågs tala för att dessa förutsättningar i det enskilda fallet var uppfyllda. Enligt mitt sätt att läsa rättsfallen torde det avgörande i NJA 1980 s. 705 emellertid ha varit vad som anfördes mot slutet av domskälen, nämligen att fastigheten förvärvats för parternas gemensamma räkning. Övriga omständigheter verkar enligt Högsta domstolens uttryckssätt endast ha ansetts tala för att detta villkor för samäganderätt var uppfyllt i förevarande fall (jämför orden ”i betraktande av ovan upptagna omständigheter”). Mot denna bakgrund kan det vidare tyckas att det avgörande i NJA 1981 s. 693 måste ha varit att Gunnar L:s förvärv till hälften gjorts för Inga-Lisa L:s räkning. Tidigare i domskälen sades emellertid att Inga-Lisa L:s uppgift om att hon tagit för givet att hon blev delägare i fastigheten måste tas för god, och att även Gunnar L måste antas ha utgått ifrån att det var fråga om ett för makarna gemensamt förvärv. Omnämnandet av Gunnar L:s uppfattning hänger väl ihop med att hans förvärv senare ansågs ha skett delvis för Inga-Lisa L:s räkning, men såsom domskälen är utformade verkar även Inga-Lisa L:s uppfattning ha ansetts nödvändig för att samäganderätt skulle anses föreligga. Detta skulle betyda att det enligt NJA 1981 s. 693 måste ha funnits en gemensam partsavsikt mellan de blivande samägarna i det ögonblick då fastighetsförvärvet ägde rum, av innebörd att samäganderätt skulle uppkomma.s. 921