Stycket

429.Innan rättsfallet kommenteras bör även nästa prejudikat, NJA 1981 s. 693, kortfattat refereras. Här var frågan dels om Inga-Lisa L blivit samägare till en tomt som köpts i maken Gunnar L:s namn och ett hus som uppförts på tomten, dels hur stor andel i fastigheten som hon i så fall förvärvat. Mellan makarna fanns ett äktenskapsförord som sade att all egendom skulle vara enskild, vilket förstås innebar att äganderättsfrågan var särskilt viktig mellan dem. Högsta domstolen fann att Inga-Lisa L:s uppgift, att hon utan tanke på äktenskapsförordet och köpehandlingarnas innehåll tagit för givet att hon blev delägare i fastigheten, borde med hänsyn till omständigheterna tagas för god. Gunnar L hade för sin del medgivit att ”det bara blev så” att köpehandlingarna upprättades i hans namn. Det måste enligt Högsta domstolen, oavsett hans påståenden i övrigt, med hänsyn särskilt till de insatser som gjorts av Inga-Lisa L:s far antas att också Gunnar L utgått från att det var fråga om ett för makarna gemensamt förvärv. (Inga-Lisa L:s far hade tillhandahållit marken för en köpeskilling av cirka 1 000 kr, då saluvärdet varit mellan 15 000 och 20 000 kr, samt hjälpt till vid uppförandet av huset.) Att ett gemensamt förvärv kommit till stånd, av såväl tomten som byggnaden, vann också stöd av vad som kommit fram om bidrag från Inga-Lisa L:s sida för att tillskapa det gemensamma hemmet och om hennes vilja och förmåga att genom arbete i och utom hemmet bidra till familjens ekonomi. Omständigheterna föranledde inte något annat antagande än att det förvärv Gunnar L sålunda måste anses ha gjort för Inga-Lisa L:s räkning avsett hälften av fastigheten. Alltså förklarades att fastigheten samfällt ägdes av Gunnar L och Inga-Lisa L med hälften var.s. 921