Stycket

381.Ett annat fall där den egentliga innebörden hos Högsta domstolens avgörande också är tämligen svår att bedöma är NJA 1995 s. 197 (beslut i frågor som av tingsrätt hänskjutits till Högsta domstolens prövning). I samband med att Sparbanksgruppen Kronan AB (banken) lånat ut pengar hade Försäkrings AB Njord (Njord) utställt kreditförsäkringar genom att gå i borgen för låntagarnas förpliktelser mot banken. Låntagarna hade utfärdat motförbindelser gentemot Njord, och till säkerhet för dessa förbindelser hade det lämnats panter och borgensåtaganden. För att täcka kreditförsäkringarna hade Njord också tecknat återförsäkringar. Njord hade sedermera försatts i konkurs. Sedan banken väckt talan mot Njords konkursbo med yrkande om separationsrätt hade tingsrätten på begäran av båda parter beslutat att till Högsta domstolens prövning hänskjuta frågorna huruvida banken hade rätt att av Njords konkursbo utbekomma a) medel som efter konkursutbrottet hade influtit till konkursboet såsom betalning av låntagaren på Njords regressfordran, b) medel som efter konkursutbrottet hade influtit till konkursboet på grund av realisation eller underhandsavveckling av panter ställda av låntagarna till säkerhet för Njords regressfordran, c) medel som efter konkursutbrottet hade influtit till konkursboet på grund av borgensförbindelser eller panter ställda av tredje man till säkerhet för Njords regressfordran, d) i den mån betalning inte hade influtit till konkursboet, regressfordran som sådan med till denna knutna säkerheter, samt e) medel som efter konkursutbrottet hade influtit till konkursboet på grund av återförsäkring av kreditförsäkringen.s. 901