Stycket

254.I NJA 1991 s. 404 var frågan om en obligationsrättsligt giltig panträttsupplåtelse hade ägt rum av en köpeskillingsfordran mot tredje man. I målet var utrett att parternas avsikt vid den aktuella överenskommelsen varit att betalning enligt köpeskillingsfordran skulle erläggas till den ena parten, en bank, såsom avbetalning på den andra partens skulder till banken. Tredje man hade underrättats om denna överenskommelse. Emellertid ansågs av förhör framgå att parterna inte vid tidpunkten för överenskommelsen tänkt på att fråga kunde vara om pantsättning. Häremot ansågs banken inte ha visat att det åt banken upplåtits rätt att förfoga över köpeskillingsfordringen såsom pant. Därmed förklarades banken inte ha rätt att åtnjuta förmånsrätt i den ifrågavarande fordringen.s. 849