Närliggande

132.I NJA 1985 s. 879 hade en dansk säljare på kredit sålt textilvaror ”u franco Odense” till en svensk köpare i Borås. För transport av varorna hade köparen hänvänt sig till AB Transportkompaniet, vilket i sin tur anlitat den danska firman Skandinavisk Biltransport. Varorna hade levererats i sex partier och anlänt till Borås under tiden den 28 april till den 17 juni 1977. Vid ankomsten hade varupartierna lagts in i Transportkompaniets tullupplag, och de tre först anlända partierna hade sedermera överförts till Transportkompaniets transitlager. Den 22 juni 1977 hade köparen försatts i konkurs. Dessförinnan hade köparen, enligt Högsta domstolens bedömning av bevisläget, givit Transportkompaniet besked om att varorna tills vidare skulle ligga kvar i Transportkompaniets lager. Några dagar efter konkursutbrottet, den 28 juni 1977, hade säljaren under hänvisning till stoppningsrätten i 39 § gamla KöpL meddelat förvaltaren i köparens konkurs och Transportkompaniet förbud att utlämna varorna. Trots detta hade Transportkompaniet den 1 juli 1977 överlämnat varorna till köparens konkursbo, och konkursboet sedermera disponerat över dessa. Säljaren yrkade förpliktande för Transportkompaniet och köparens konkursbo att solidariskt utge ersättning motsvarande den överenskomna köpeskillingen (261 091 danska kr 11 öre).s. 804