Stycket

125.Man kan fråga sig vad som menas med Högsta domstolens uttalande om att det efter bearbetning kan vara tveksamt om materialet skall anses tillhöra uppdragsgivaren eller uppdragstagaren. Möjligen gör Högsta domstolen härigenom en hänvisning till allmänna regler om specifikation, vilka i så fall skulle innebära att uppdragstagaren genom här aktuell bearbetning kan bli ägare till det material uppdragsgivaren överlämnat. Nästa spörsmål blir i så fall vad Högsta domstolen menar med att ”som presumtionsregel” bör gälla att någon detentionsrätt inte tillkommer uppdragstagaren. Menar domstolen helt enkelt att det är upp till uppdragstagaren att bevisa att den företagna bearbetningen varit av sådan omfattning eller av sådan beskaffenhet att äganderätt uppstått för honom? Vidare kan man i så fall fråga sig varför det skulle vara nödvändigt att gå omvägen kring regler om äganderättsförvärv genom specifikation för att fastställa huruvida detentionsrätt föreligger. Borde det inte istället göras en från dessa regler självständig bedömning av om bearbetningen varit av sådan omfattning eller av sådan beskaffenhet att uppdragstagaren bör tillerkännas rätt att hålla inne materialet — och därmed sin prestation — intill dess betalning sker? Slutligen kan man också undra om inte uppdragstagarens detentionsrätt, precis som hans retentionsrätt, ibland måste kunna underkännas även om bearbetningen i och för sig skulle vara tillräcklig. Högsta domstolens motivering till att retentionsrätt inte kunde gälla i räkenskapsmaterial var enligt NJA 1981 s. 1050 bland annat att uppdragsgivaren kunde ha ett mycket starkt behov av att snabbt återfå materialet — för att få en överblick över sin rörelse och för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt bokföringslagen och skattelagstiftningen — och att även allmänna intressen talade för att näringsidkare skulle ha möjlighet att fritt förfoga över sitt räkenskapsmaterial. Samma skäl borde enligt min mening kunna genombryta även den allmänna principen om detentionsrätt vid ömsesidigt förpliktande avtal. Omständigheterna i det enskilda fallet får i så fall bli avgörande, framför allt materialets betydelse för uppdragsgivaren och storleken hos den fordran för vilken uppdragstagaren annars skulle ha rätt att hålla inne materialet.s. 801