Närliggande

124.Tidigare hade frågan om revisorer och liknande uppdragstagare har säkerhetsrätt i form av retentionsrätt till räkenskapsmaterial som överlämnats till dem i princip besvarats nekande genom rättsfallet NJA 1981 s. 1050. I förevarande fall konstaterade Högsta domstolen emellertid att det av allmänna principer om ömsesidigt förpliktande avtal fick anses följa att uppdragstagaren inte var skyldig att utan ersättning lämna ifrån sig sådant räkenskapsmaterial som han själv upprättat. Med andra ord fanns det enligt Högsta domstolen en allmän regel om detentionsrätt för uppdragstagaren — en rätt att som påtryckningsmedel hålla inne vad uppdragstagaren själv ägde eller hade åtagit sig att själv prestera. En speciell gränsdragningsfråga uppkom genom att det ibland kunde framstå som tveksamt om material som fanns i uppdragstagarens besittning skulle anses tillhöra honom eller uppdragsgivaren. Exempelvis kunde situationen vara den, att uppdragstagaren bearbetat av uppdragsgivaren överlämnat material. I en sådan situation borde enligt Högsta domstolen i vart fall som presumtionsregel gälla att någon detentionsrätt för uppdragstagaren inte förelåg. Vad den aktuella tvisten gällde var detentionsrätt i en grundbok och i fakturajournaler. Från uppdragsgivaren hade redovisningsföretaget varannan månad mottagit verifikationer, grundbok med genomslagsskrift och fakturajournaler med genomskrift. Detta material hade sedan bearbetats hos redovisningsföretaget. Sålunda hade verifikationerna granskats mot grundboken och grundboken kontrollräknats. Vidare hade i grundboken gjorts vissa rättelser och konteringsändringar. Mera omfattande rättelser hade dock av utrymmesskäl gjorts i memorial. Från den rättade grundboken jämte memorial hade stansning och databearbetning skett, vilket sedermera utmynnat i huvudbok, verifikationslista samt balans- och resultaträkningar. Dessa hade i sin tur legat till grund för bokslut och skattedeklaration. Högsta domstolen fann att den bearbetning av grundboken och fakturajournalerna som redovisningsföretaget verkställt uppenbarligen inte var av sådan omfattning att den kunde medföra att företaget skulle vara berättigat att hålla materialet inne till säkerhet för sin fordran. Konkursboet var därför berättigat till handräckning av kronofogdemyndigheten för att utfå detta material.s. 800