Stycket

10.I ett annat av Högsta domstolens avgöranden från tiden före GFL:s ikraftträdande, NJA 1988 s. 243, ansågs ett godtrosförvärv däremot ha ägt rum. Omständigheterna i målet innebar att en privatperson köpt en begagnad segelbåt för 74 000 kr av en annan privatperson, som inte varit behörig att förfoga över den. Frågan i målet var om köparen var skyldig att utge ersättning till båtens ägare med belopp motsvarande båtens värde vid förvärvet, eller om han gjort ett godtrosförvärv och därmed var fri från ansvar. Tingsrätten, vars dom fastställdes av såväl hovrätten som Högsta domstolen, fann att den skillnad som förelegat mellan båtens pris och dess rätta värde — vilket enligt ett expertvittne uppgått till minst 80 000 kr — inte varit så stor att köparen bort fatta misstanke om att allt inte stod rätt till. Händelseförloppet i övrigt kunde inte heller anses ha givit köparen skäl till misstanke, snarare tvärtom. Vidare kunde det inte beträffande båtar uppställas en regel enligt vilken det, oavsett vad omständigheterna tydde på, ålåg en köpare att kontrollera att den som uppträdde som säljare också var köpeobjektets ägare. En skillnad i förhållande till vad som gällde vid bilköp var att det inte fanns något registreringstvång för båtar. Dessutom gällde äganderättsförbehåll beträffande båtar normalt inte till förmån för säljaren utan till förmån för det finansieringsinstitut som lämnat betalning till säljaren. Någon direkt jämförelse med bilköp kunde därmed inte göras. Köparen ansågs ha varit i god tro vid sitt förvärv och käromålet ogillades.s. 758