1.Straffsystemkommittén hade en positiv syn på bötesstraffet. I syfte att vidga användningen av böter föreslog kommittén att gränsen mellan den lägre graden och normalgraden av de centrala förmögenhetsbrotten och häleribrottet skulle höjas och att värdegränsen mellan den lägre graden och normalgraden av brotten skulle knytas till basbeloppet (numera prisbasbeloppet). Gränsen mellan den lägre graden och normalgraden av brotten skulle gå vid en femtondedel av basbeloppet (i dag drygt 2 500 kronor). Vidare föreslogs en höjning av allmänna bötesminimum vid dagsböter till 750 kronor samt en höjning av minsta beloppet för en dagsbot till 50 kronor.s. 268
2.Förslagen innebär att användningen av böter på ett enkelt sätt utvidgas. De centrala förmögenhetsbrotten och häleribrotten utgör sammantaget nästan en femtedel av samtliga lagförda brott under år 2000. Totalt lagfördes 118 721 personer år 2000 och av dem lagfördes cirka 25 000 för stöld, snatteri, bedrägeri, bedrägligt beteende, häleri, häleriförseelse eller skadegörelsebrott.s. 268
3.Kopplingen till prisbasbeloppet gör också att gränsdragningen mellan normalgraden och den lägre graden enklare kan anpassas till penningvärdets förändringar. I dag får tillämparen ledning för gränsningen av en värdegräns i praxis som utgör utgångspunkten vid bedömningen, när omständigheterna i övrigt inte kan betecknas som vare sig förmildrande eller försvårande. Gränsen mellan stöld och snatteri har i praxis för närvarande ansetts ligga vid ca 800 kronor (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699). Förändringar i penningvärdet har legat till grund för domstolens förändring av värdegränsen. Högsta domstolen uttalade i NJA 1994 s. 699 att värdegränsen bör justeras när förändringar i penningvärdet gör det påkallat, men att en förändring av värdegränsen bör göras först när det finns underlag för att utgå från en ny gräns som ter sig lämplig och hanterbar för den praktiska rättstillämpningen. Högsta domstolen uttalade vidare att en övergång till en högre gräns bör ske när en höjning till omkring 1 000 kronor är motiverad. Ett mål om ansvar för snatteri där frågan om värde aktualiserades har nyligen överklagats till Högsta domstolen. En person som dömts för tillgrepp av klädesplagg till ett värde av 849 kronor överklagade hovrättens dom, yrkade i Högsta domstolen att brottet skulle rubriceras som snatteri och inte som stöld och anförde att värdegränsen mellan stöld och snatteri skulle ändras till 1 000 kronor. Riksåklagaren bestred ändring och Högsta domstolen fann inte skäl att meddela prövningstillstånd (beslut 2002-03-13 i mål nr B 3116-01).s. 268
4.En värdegräns av det slag som i dag tillämpas vid snatteri och stöld leder ofrånkomligen till vissa tröskeleffekter och att det kan gå lång tid mellan de tillfällen då frågan prövas. En förändring förutsätter att frågan förs upp till Högsta domstolen för prövning.s. 269
5.En koppling till prisbasbeloppet, som Straffsystemkommittén föreslagit, skulle bli mer flexibelt och kontinuerligt anpassas efter den allmänna kostnadsökningen i samhället. Prisbasbeloppet fastställs av regeringen för varje år vilket skulle innebära att gränsen mellan stöld och snatteri skulle kunna omprövas årligen. Man kan emellertid ställa sig frågan om det inte är en alltför frekvent ändring av gränsen mellan stöld och snatteri. Det finns en risk för olikhet i tillämpningen vid en sådan praxis. Dessutom finns det en risk med en så stark koppling till ett system helt utanför straffrätten. För det fall grunden för beräkningen av prisbasbeloppet skulle förändras helt skulle det leda till oklarhet om bedömningen av värdegränsen för dessa brott. Om kopplingen till prisbasbeloppet dessutom gjorts i förarbetena till straffbestämmelserna, vilket torde vara den metod som sannolikt skulle användas, uppstår ett behov av att ändra lagförarbetena utan att det finns något motsvarande behov av lagändring. Även denna omständighet tyder på att förfaringssättet kan ifrågasättas.s. 269
6.En tredje möjlighet att fastställa värdegränser är att lagstiftaren i författning anger den gräns som skall utgöra utgångspunkt för bedömningen.s. 269
7.Oavsett vilken metod som används kan man fråga sig om det är önskvärt att förskjuta gränsen mellan den ringa graden och normalgraden av vissa gradindelade brott.s. 269
8.En praktiskt betydelsefull konsekvens är att de brott som bedöms som ringa blir straffria på försöksstadiet. Det innebär att tillgrepp av egendom till högre värden än i dag skulle vara straffria som försök. Möjligheterna att använda tvångsmedel som häktning och anhållande skulle minska. Med hänsyn till de problem som handeln i dag upplever med tillgreppsbrott kan man fråga sig om det, från kriminalpolitiska utgångspunkter, är en rimlig åtgärd att vidta.s. 269
9.En ökad användning av böter vid förmögenhetsbrott och häleribrott skulle i praktiken leda till att bötesstraffet i stor utsträckning ersatte en villkorlig dom, som normalt förenas med ett bötesstraff. Knappt hälften av dem som lagfördes år 2000 var tidigare ostraffade (ca 42 procent) och omkring 23 procent hade lagförts en eller två gånger de senaste tio åren. Om man enbart ser till mindre allvarliga brott skulle andelen tidigare ostraffade troligen vara än högre.s. 269
10.Tidigare fanns en relativt betydelsefull skillnad mellan ett bötesstraff och en villkorlig dom, nämligen att den som dömdes till villkorlig dom drabbades av en anteckning i kriminalregistret medan den som dömdes till böter inte gjorde det. Sedan lagen om belastningsregister trädde ikraft den 1 januari 2000 och ersatte lagen om allmänt kriminalregister antecknas även bötesdomar, strafförelägganden och förelägganden av ordningbot i registret.s. 270
11.Möjligheterna att använda sig av strafföreläggande skulle utvidgas om bötespåföljdens tillämpning ökade. Vidare skulle möjligheterna att avgöra mål vid tingsrätten med ensamdomare öka. Detta leder till en ökad effektivisering i utnyttjandet av rättsväsendets resurser som en positiv effekt av förändringen.s. 270
12.Förändringar av värdegränsen vid förmögenhetsbrott väcker frågor om straffmätning och bötesstraffets beloppsmässiga avgränsning. Normalpåföljden för ett snatteri avseende gods till ett värde om 700–800 kronor är 120 dagsböter. Det högsta antalet dagsböter som kan dömas ut för ett brott är 150. Det finns därför inte något större utrymme för att öka tillämpningsområdet för snatteribrottet utan att ändra det högsta antal dagsböter som kan dömas ut eller att ändra straffmätningen när det gäller dessa brott. Påföljden för snatteri är i dag 30 dagsböter när värdet av det tillgripna är 200 kronor eller mindre. Antalet dagsböter ökar vid höjt godsvärde. En förändring av straffmätningen för att inom ramen för 30–150 dagsböter rymma tillgrepp av gods till betydligt högre värde än för närvarande skulle, om proportionaliteten i systemet skall bibehållas, medföra en strafflindring för flera av de gärningar som i dag bedöms som snatteri.s. 270
13.För att behålla den nuvarande straffmätningen vid snatteri krävs därför att det högsta antal dagsböter som kan dömas utökas.s. 270
14.I december 2000 tillsattes Beredningen för rättsväsendets modernisering med uppgift att verka för rättsväsendets utveckling (dir. 2000: 90). Beredningen har bl.a. haft som sin uppgift att undersöka möjligheterna att förenkla utredningen och lagföringen av i första hand snatteribrott. Uppdraget har resulterat i ett antal förslag som nyligen presenterats. Förslagen innebär bl.a. att gripande skall kunna anmälas per telefon samt att polisman i normalfallen skall kunna pröva gripandet och fastställa den gripnes identitet vid telefonsamtalet. Tillgripna föremål skall kunna återtas utan beslag. Snatterier skall enligt förslaget kunna lagföras genom ordningsföreläggande om det tillgripnas värde understiger 50 kronor och brottsutredningen skall förenklas.s. 270
15.Man kan säga att Straffsystemkommittén och Beredningen för rättsväsendets modernisering angripit frågan om snatteri från två olika håll och det torde vara svårt att samtidigt genomföra de olika förslagen.s. 270
16.När regeringen tog ställning till Straffsystemkommitténs förslag valde den att inte genomföra den föreslagna förändringen avseende utvidgad användning av böter. Som motiv anfördes att tillgänglig statistik talade för att betalningsfrekvensen av böter hade sjunkit men några invändningar mot förslagen i sig redovisades inte. Regeringen uttalade att den avser att återkomma till frågan om en ökad användning av böter. De förslag som Straffsystemkommittén presenterade är då ett alternativ som bör prövas i sak.s. 271