Stycket

9.I Pappersvarorna ND 1992 s. 5 (Stockholm) hade tingrätten dock att ta ställning till järnvägens ansvar för brand som uppstod i en papperslast vid en station på resa mellan Lund och Trondheim. Järnvägen bestred ansvar med hänsyn till undantaget i artikel 36 § 1 CIM (bihang till internationella järnvägskonventionen) i vilken det bl.a. sägs att järnvägen är fri från ansvar om skadan beror på omständighet som järnvägen inte hade kunnat undvika. I sin bevisvärdering kom tingrätten fram till att det fanns viss utredning till stöd för att branden var anlagd, men denna utredning var inte så stark att järnvägen lyckats visa att så var fallet. Järnvägen var således ansvarig. 10.3 Dröjsmålsansvar Ett fall som rör dröjsmålsansvar är Huyndai Baron ND 2000 s. 44 (Göteborg). Domstolarna ansåg att ersättning för advokatkostnader för att få loss godset från fraktförarens terminal var en adekvat följd av försening på grund av att det var oklart om konossement utfärdats och erforderligt konossement därför inte kunde förevisas. Fallet behandlar också bruket med dubbla konossement och redovisas i avsnitt 8.2. 10.4 Reklamation I det ovan i avsnitt 10.2.1 redovisade Dalahusen ND 1998 s. 3 (Göteborg) hade skadorna antecknats dels i en av fraktsedlarna, dels i ett protokoll några dagar senare vilket skickades över till åkeriet. Detta ansågs uppfylla kravet i artikel 30 CMR om att reklamation skall ske vid utlämnandet eller inom sju dagar därefter. 10.5 Preskriptionsfrågor Genom Visbyprotokollet fick Haagreglerna ett tillägg som syftade till att fånga upp utlämningsansvaret, dvs. fraktförarens ansvar för felaktigt utlämnande av godset, under samma ettåriga preskriptionstid som gäller för vårdansvaret (se ovan avsnitt 10 om olika typer av fraktföraransvar). De norska och danska sjölagarna ändrades i enlighet härmed redan på 1970-talet medan den svenska sjölagen inte justerades ens i samband med införandet av 1994 års sjölag. Osäkerhet rådde därför beträffande rättsläget fram tills Högsta domstolen fick tillfälle att pröva frågan i Tor Caledonia NJA 1996 s. 483 (= ND 1996 s. 53). Genom lite innovativa tolkningsmetoder och med hänvisning till att lagstiftningen (se 19 kap. 1 § [501] sjölagen) är konventionsbunden slog domstolen fast att också utlämningsansvaret följer en ettårig preskriptionsfrist. Se också det parallella fallet Shinn Fu ND 1995 s. 51 (Göteborg) som hovrätten dock efter återkallelse avskrev sedan Högsta domstolen meddelat dom i det nyss nämnda fallet (se för kommentarer angående regleringen i Johansson, Stoppningsrätt under godstransport s. 331 ff.).s. 933