Stycket

1.Transporträtten har alltid haft en stor uppsättning personer som uppträder i olika skepnader. Detta gäller inte minst i olika befraktningsförhållanden (varom mera nedan i avsnitt 8 och 10.6). Rent allmänt måste det dock framhållas att terminologin ändrades något genom 1994 års sjölag. Vid styckegodstransporter kallas numera transportörens motpart för avsändare och den som skall ha godset på destinationsorten för mottagare. I befraktningsförhållanden har man behållit den tidigare terminologin med bortfraktare för den som ställer skepp till förfogande för någon annan, vilken kallas befraktare. Som samlingsbeteckning på bortfraktare och transportör använder jag fraktförare. Till detta kommer det persongalleri som omgärdar all transporträtt, varav vissa frågor med anknytning härtill tas upp under denna rubrik. 6.1 Befälhavare Att avgöra vem som är befälhavare på ett handelsfartyg ställer sällan till några frågor inför domstolarna. Däremot förefaller det ställa till större problem att avgöra vem som är befälhavare på en fritidsbåt. Denna fråga var uppe i fallet Ciera Sunbridge NJA 1991 s. 636 (= ND 1991 s. 54). I fallet hade Peter C fått en taxichaufför att köra honom runt i sin båt i Limhamn eftersom han själv var alkoholpåverkad. När de kom iland fanns polisen på plats eftersom man misstänkte att båten förts under inverkan av alkohol. Peter C togs om hand för blodanalys som visade att denne hade 2,03 promille alkohol i blodet. Senare åtalades Peter C för sjöfylleri enligt nuvarande 20 kap. 4 § sjölagen. Han friades dock eftersom han inte fört båten och inte heller ingripit i förandet. Utgången som sådan kan inte ifrågasättas. Peter C hade rent faktiskt överlåtit befälhavarskapet, dvs. förandet, till annan. Högsta domstolen underlät dock att ta uttrycklig ställning till den principiella frågan om vem som var befälhavare. Domstolen tar dock inte avstånd från möjligheten att åtala och döma en person, trots att denne inte fört båten.s. 922