Närliggande

14.Ett genomgående drag i de nyss berörda reglerna är att det krävs att det uppstått en kraftig obalans mellan prestation och motprestation innan jämkning av avtalet kan komma ifråga. I svensk rätt är offergränsen etablerad, inte minst genom bestämmelsen i 23 § köplagen som rör säljarens möjlighet att undgå fullgörelse av avtalet, som metod för att närmare bestämma hur stora nackdelar som skall tolereras innan avtalet kan jämkas. I NJA 1994 s. 359 var det fråga om ett avtal mellan ett bolag och en kommun där bolaget överlät sina vattentäkter och vatten- och avloppsledningar till kommunen, mot att kommunen betalade ett kontantbelopp och lämnade bolaget ”befrielse från anslutningsavgifter för all framtid ävensom framtida årliga avgifter”. Efter avtalsslutet infördes lagregler som ställde högre krav på rening av avloppsvattnet, vilket förorsakade kommunen kraftigt ökade kostnader. Dessutom hade inflationen medfört att penningvärdet försämrats sedan avtalsslutet. Enligt HD var huvudskälet till jämkningen att avtalsbalansen kraftigt rubbats till följd av dessa händelser. Sannolikt motiverades jämkningen av att offergränsen skulle komma att överskridas. Utgångspunkten är att offergränsen passeras om prestationen på grund av förändrade förhållanden blivit extraordinärt betungande för part. Utmärkande för bedömningen i det enskilda fallet är att den är skälighetsinriktad. Enligt 23 § köplagen skall det nämligen vara fråga om ”uppoffringar som inte är rimliga” för att offergränsen skall passeras. Bedömningen går ut på att öppet väga svårigheterna för den ena avtalsparten att fullgöra sitt åtagande mot den andre partens intresse av att avtalet består. Det är fråga om en helhetsbedömning där omständigheter som avtalstidens längd, möjligheten för part att säga upp avtalet och parternas inbördes styrkeförhållande får betydelse.s. 454