1.3.1. Preskription. Fråga om specialpreskription beträffande försäkringsersättning har på senare åren ofta kommit upp i rättspraxis, något som tyder på att reglerna är svårtillämpade. Här skall bara omtalas några fall av trafikskada. I NJA 1999 s. 232 har ett trafikförsäkringsbolag, som erkänt sig vara ersättningsskyldig mot den skadelidande, ansetts förhindrad att åberopa den korta preskriptionstiden i 28 § trafikskadelagen. NJA 2000 s. 285 gällde tillämpning av samma bestämmelse i fråga om en whiplashskada. Utgångspunkten för treårsfristen är tidpunkten då den skadelidande fick kännedom om att ersättningsfordringen kunde göras gällande. HD ansåg preskriptionen böra gälla bara med avseende på sådana besvär som den skadelidande haft förutsättningar att lägga till grund för en fastställelsetalan sedan minst tre år. Detta ansågs vara fallet beträffande ersättning för sveda och värk när den skadelidande fått kännedom om sambandet mellan trafikolyckan och hennes värk, medan det i fråga om annan ersättning inte ansågs visat att hon fått kännedom om sin fordran före ett senare besked av läkare.s. 50
2.Den omtvistade bestämmelsen i 18 kap. 9 § HB, som stadgar en ettårspreskription bl.a. från tiden för sysslomans redovisning, har inte ansetts böra tillämpas i NJA 2000 s. 31 och NJA 2000 s. 137, där kravet gällt en fastighetsmäklares respektive en advokats sätt att fullgöra sitt uppdrag — inte handhavandet av pengar för uppdragsgivarens räkning. (Se även NJA 1998 s. 520 , refererat ovan i 1.8.)s. 50
3.NJA 2000 s. 462 rörde tillämpning av 36 § avtalslagen på ett avtalsvillkor om tvåårig preskriptionstid för skadestånd på grund av uppsåt eller grov vårdslöshet. Någon jämkning skedde inte. — Jfr även NJA 1997 s. 250 och NJA 1997 s. 745 (preskriptionsfrågor vid lönegaranti).s. 50
4.3.2. Processuella frågor m.m. I NJA 1997 s. 81 har frågan, om anspråk på skadestånd på grund av påstått förtal genom tryckfrihetsbrott kunde överlåtas, befunnits avse själva saken och inte gälla rättegångshinder. — I NJA 1997 s. 332 ansågs frågan om ersättningskrav för oförutsedd skada till följd av vattenreglering anmälts inom föreskriven tid inte böra prövas självmant av domstolen utan bara efter invändning av part. — I NJA 1998 s. 438 tilläts fastställelsetalan om skadeståndsskyldighet trots att det ännu inte kunde avgöras om slutlig skada skulle uppkomma (något som berodde av en pågående skatteprocess), eftersom talan måste anhängiggöras för att avbryta preskription. — NJA 1998 s. 278 gällde frågan om påstående om produktansvar för en cigarettillverkare var så uppenbart ogrundat att talan kunde ogillas utan att stämning utfärdades (42 kap. 5 § RB). HD fann inte målet kunna avgöras på detta sätt. Det bör framhållas att inte bara strikt ansvar utan även culpa vid marknadsföringen åberopats av den skadelidande, något som måste ha gjort det svårare att tillämpa regeln i fråga.s. 50