Närliggande

12.NJA 1997 s. 723 gällde kränkningsersättning till bankpersonal på grund av bankrån. HD yttrade, under hänvisning till de nyss omtalade avgörandena från samma år, att bedömningen av lidandet skall utgå från vad som typiskt sett uppkommit genom en kränkning, varvid man i första hand måste lägga förhärskande etiska och sociala värderingar till grund men också borde kunna beakta den skadelidandes subjektiva upplevelse. I detta fall hade rånet genomförts med synnerlig hänsynslöshet och råhet; en av de skadelidande hade träffats i ögat av en rikoschett, de hade utsatts för visst våld, erfarit intensiva känslor av förnedring och ångest under själva rånet och haft psykiska problem därefter. Skadeståndet bestämdes till varierande belopp från 20 000 till 50 000 kr. — I NJA 1997 s. 767 kom samma fråga upp vid butiksrån. HD upprepade sina allmänna uttalanden om ersättningsnivån. En skadelidande anställd fick 35 000 kr, bl.a. då hon utsatts för grovt våld som vittnade om betydande hänsynslöshet och hot att bli skjuten; detta måste ha inneburit en allvarlig kränkning av hennes integritet och medfört stark ångest. Butiksägaren, som var närvarande men inte själv utsatts för våld eller hotelser, tillerkändes 10 000 kr.s. 47