Citat i kontext

Stycket

5.2.3. Jämkning av oskäligt betungande skadestånd. Jämkningsregeln i 6 kap. 2 § SkL kan som bekant tillämpas också när skadestånd utgår på grund av (inte alltför allvarliga) uppsåtliga brott. I RFS 1997:25 har ett skadeståndsansvar på närmare 10 miljoner kr ålagts en banktjänsteman, som gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman. Trots att skadeståndet var minst sagt betungande i och för sig, ansågs jämkning enligt 6 kap. 2 § SkL inte böra ske, bl.a. eftersom han levde under ordnade förhållanden och skäl därför saknades att jämka med tanke på hans återanpassning i samhället. Tydligen skulle han ha vunnit på att vara mindre skötsam. Rättsfallet visar de något säregna konsekvenser som kan uppkomma genom att jämkningsregeln skall användas inte bara i ömmande fall utan också som kriminalpolitiskt instrument. — Tillräcklig misskötsamhet förelåg däremot i RFS 1998:19, där ett skadeståndsansvar på över 19 miljoner kr mot en kommun och ett försäkringsbolag jämkades till ca 1 miljon, trots att det grundades på grov mordbrand; full skadeståndsskyldighet skulle på ett avgörande sätt äventyra gärningsmannens återanpassning i samhället. När jämkning tilläts i detta fall gick domstolen längre än i ett par HDavgöranden: NJA 1986 s. 193, där mordbranden inte var grov, och i NJA 1993 s. 727, som gällde 16-åriga mordbrännare.s. 44