Stycket

4.I NJA 1998 s. 734 blev en revisor skadeståndsskyldig enligt 15 kap. 2 § aktiebolagslagen sedan han utan tillräckligt underlag godtagit en för hög värdering av ett varulager i en balansräkning, vilket medfört skada för en bank som lämnat bolaget kredit. Banken ansågs visserligen ha brustit i sin kreditprövning, men dess oaktsamhet bedömdes vara av väsentligt lägre grad än revisorns; skadeståndstalan, som av processuella skäl begränsats till ett väsentligt lägre belopp än den verkliga skadan, bifölls utan jämkning på grund av medvållandet. — Man kan undra om resonemanget i medvållandefrågan innebär att man även i andra liknande situationer kan beakta den reella skadans storlek vid skälighetsprövningen. Synsättet verkar inte oförenligt med 6 kap. 1 § 3 st., som föreskriver att också andra omständigheter än skuldgraden kan beaktas i jämkningsfrågan. Motiven tar dock sikte på andra situationer.s. 44