Stycket

11.1.7. Myndighetsutövning. I NJA 1999 s. 291 hade en stadsplanearkitekt vid förfrågningar av två presumtiva fastighetsköpare underlåtit att upplysa om att en riksbangård planerades i fastighetens närhet. Skadeståndstalan mot kommunen ogillades: informationen ansågs inte ha innefattat myndighetsutövning som berörde dem, och det hade inte förelegat något kontraktsrättsligt eller därmed jämförligt förhållande som kunde grunda ansvar för deras rena förmögenhetsskada. Utgången kan för många te sig stötande; ett klart vållande synes ha förelegat, fast domstolen saknade anledning att uttala sig om detta. Idag hade köparna haft vissa möjligheter att kräva ersättning enligt den nya bestämmelsen om oaktsam myndighetsinformation i 3 kap. 3 § SkL; den regeln kräver visserligen särskilda skäl för att skadestånd skall utgå, och motiven ger inte stöd för någon mera generös bedömning, men rimligen borde ändå sådana skäl ha ansetts föreligga i det aktuella fallet. Av intresse är att HD avvisade tanken att ansvar för ren förmögenhetsskada i denna situation skulle kunna grundas på kontraktsrättsliga skadeståndsregler — en utväg som annars kunnat verka lockande för att komma till ett annat resultat. Den skulle emellertid ha saknat stöd av motiven och i viss mån stritt mot tidigare praxis (jfr NJA 1985 s. 696 II, där dock inte denna ansvarsgrund diskuterades).s. 38