Stycket

25.Rättsvetenskapsmannen är visserligen bunden av de gränser för borgenärens ansvar mot borgensman som Högsta domstolen kan ha fastslagit (se sålunda från senare år NJA 1997 s. 820 och 1998 s. 852 med hänvisning till ytterligare fall). Samtidigt bör han enligt min mening vara helt fri att rekommendera ett principiellt betraktelsesätt i fråga om den bästa ansvarsgrunden i olika fall. För min del tror jag att borgenärens ansvar mot borgensmannen, beroende på när och hur regressrätten äventyras, naturligen bör ses som ibland ett bortfall av borgensmannens förpliktelse, ibland som uttryck för en rätt till skadestånd. Som avrundning på vad som nu sagts om användningen av olika rationalitetsbegrepp för förslag till rättsvetenskapliga analysmetoder, bör det sägas att begreppet rationalitet är ett gammalt paradämne för diskussion inom filosofi och allmän rättslära. Min framställning har naturligtvis ingalunda till syfte att utgöra något inlägg i en sådan allmän debatt utan får bedömas utifrån de syften som jag angett här ovan. Den banbrytande sociologen Max Weber gjorde på sin tid (han dog 1920) flera distinktioner på tal om rationalitet vilka har juridiskt intresse och kan jämföras med min begreppsbildning här ovan. Sålunda underströk Weber skillnaden mellan värderationalitet (uppehållandet av ett etiskt värde oavsett dess resultat) och målrationalitet (etiska bedömningar med ledning av en handlings konsekvenser). I min klassificering av analysmetoder för juridisk forskning bör kanske både värderationalitet och målrationalitet sägas i första hand angå ändamålsrationaliteten hos rättsregler. Målrationalitet i Webers mening kan dock leda över till samband mellan ändamål och begrepp under min etikett regel- eller begreppsrationalitet.s. 252