Närliggande

92.I NJA 1998 s. 300 uttalades att tidigare praxis (se NJA 1983 s. 205, 1984 s. 710, 1986 s. 652 och 1987 s. 130) enligt vilken bokföringsbrott bör anses som ett artbrott när en näringsidkare helt åsidosatt sin bokföringsskyldighet alltjämt bör anses vägledande. Enligt denna praxis kan dock likväl vara befogat att döma till en icke frihetsberövande påföljd under vissa omständigheter. I ifrågavarande mål ansågs, i likhet med tre av de ovan nämnda fallen, sådana omständigheter föreligga. Omständigheter som beaktades var att rörelsen var av blygsam omfattning, att det inte fanns några anställda, att den ekonomiska ställningen var svag, att den tilltalade saknade förmåga att sköta bokföringen samt att han till följd av sin svaga ekonomi hade svårt att bekosta sådan professionell hjälp som han behövt för att sköta sin bokföring. Den tilltalade dömdes till villkorlig dom i förening med böter.s. 930