Stycket

80.Av tidigare rättspraxis (se bl.a. NJA 1992 s. 590) följer att den som av ideella skäl vägrar att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt döms första gången till villkorlig dom och böter, men vid förnyad vägran till, normalt, fängelse i fyra månader. Denna återfallsnorm ansågs i NJA 1997 s. 329 inte vara tillämplig i ett fall där den tilltalade tidigare stått åtalad för dylikt brott men då blivit frikänd till följd av en brist i åklagarens gärningsbeskrivning. Den tilltalade dömdes följaktligen till villkorlig dom och böter. Två JustR var skiljaktiga och menade att det finns ett utrymme att — även första gången någon döms för vägran att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt — välja en frihetsberövande påföljd och med hänsyn till omständigheterna ansågs fängelse böra väljas som påföljd. Frågan huruvida ett brott mot totalförsvarsplikten föranletts av ideella skäl berördes något i NJA 1997 s. 862.s. 927