Närliggande

53.På en elektronisk anslagstavla (en s.k. BBS) hade användare lagt ut upphovsrättsligt skyddat material, vilket sedan kunde kopieras av andra användare. I NJA 1996 s. 79 var den ansvarige systemoperatörens (L) ansvar för upphovsrättsintrång föremål för bedömning. HD:s prövning utgick ifrån att något annat aktivt handlande inte kunde läggas L till last än att han tillhandahållit anslagstavlan i syfte att den skulle fungera bl.a. som ett lager för program som får distribueras fritt. Detta handlande ansågs, bl.a. med beaktande av den straffrättsliga legalitetsprincipen, inte i sig innebära att L gjort materialet tillgängligt för allmänheten i den mening som avses i 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (i det följande upphovsrättslagen). HD ansåg vidare att det av ordalydelsen i 2 § upphovsrättslagen följer att det för att ett intrång i ensamrätten skall ha skett måste föreligga någon form av aktivt handlande. Ansvar för underlåtenhet kom därför inte ifråga. Innebörden av HD:s sistnämnda uttalande kan sägas vara att bestämmelsen, av legalitetsskäl, inte kan överträdas genom underlåtenhet (ansvar för underlåtenhet fordrar m.a.o. — förutom att sådant ansvar i regel förutsätter garantställning — att brottsbeskrivningen kan anses omfatta också underlåtenhet). Det bör framhållas att frågan om eventuellt medverkansansvar inte prövades i målet samt att den s.k. BBS-lagen (1998:112) har tillkommit därefter. Se beträffande fallet, Martin Brinnen i JT 1995– 96 s. 1101 ff.s. 922