Stycket

35.Tre domare i HovR fälldes i NJA 1996 s. 806 till ansvar för tjänstefel då de vid bifall till talan enligt 28 kap. 8 § brottsbalken om undanröjande av skyddstillsyn dömt till fängelse och av oaktsamhet underlåtit att förordna om att fängelsestraffet till viss tid skulle anses verkställt i anstalt. Frågan i målet gällde främst huruvida gärningen var att anse som ringa till följd varav förfarandet inte skulle vara brottsligt enligt 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken. HD uttalade i linje med vad som ovan sagts att det med hänsyn till rättssäkerheten måste till särskilda omständigheter för att en oaktsamhet skall anses som ringa. Några sådana omständigheter ansågs inte föreligga. 4.2 Specialstraffrätt 4.2.1 Trafikbrottslagen Enligt 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (i det följande trafikbrottslagen) krävs i dess nya lydelse (ändring 1 januari 1995) för att en gärning skall vara att bedöma som vårdslöshet i trafik att trafikanten i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som med hänsyn till omständigheterna betingas till förekommande av trafikolycka. I förarbetena uttalades att det främst är medvetna risktaganden som bör falla under bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsens tillämpningsområde har alltså inskränkts till att gälla mer allvarliga fall. I NJA 1996 s. 590 ansågs en bilförare som inte uppmärksammat en person som gått över ett övergångsställe och därför kört på och skadat denne inte ha i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet. Föraren ansågs visserligen ha varit oaktsam, men eftersom det inte kunde uteslutas att den påkörde klev ut i körbanan på ett plötsligt och oväntat sätt ansågs föraren inte vara så oaktsam att det var möjligt att fälla honom för vårdslöshet i trafik. Eftersom bestämmelsen i 3 kap. 8 § brottsbalken inte inskränkts på motsvarande sätt som 1 § trafikbrottslagen ansågs emellertid föraren ha gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada.s. 917