Stycket

30.I NJA 1999 s. 556 hade ett varuhus till förebyggande av brott uppställt ett förbud mot att bära vida, långa och tunga kjolar i varuhuset. Förbudet ansågs innebära olaga diskriminering eftersom det praktiskt taget uteslutande och generellt riktat sig mot kvinnor av finsk zigensk härkomst. Det förhållandet att motivet för förbudet angavs vara att förebygga stölder (där kjolen används som hjälpmedel för att dölja det som personen tillgripit och avsett att stjäla) ansågs av HD inte vara ett godtagbart skäl för särbehandlingen (utan snarare ägnat att understryka dess diskriminerande karaktär). 4.1.12 Brott mot allmän verksamhet m.m. (17 kap.) Det förhållandet att S sagt att han — istället för F — haft samlag med en kvinna som påståtts ha blivit våldtagen av F ansågs i NJA 1996 s. 176 inte vara en sådan gärning som enligt 17 kap. 11 § brottsbalken ”på annat dylikt sätt” motverkar att brott uppdagas. (Åtalet mot F ansågs för övrigt heller inte styrkt.)s. 916