Stycket

23.Enligt 11 kap. 1 § tredje stycket första ledet brottsbalken fordras för ansvar för oredlighet mot borgenär att konkurs är förestående. Frågan om huruvida så var fallet var föremål för bedömning i NJA 1998 s. 767, där en gäldenär, genom att anmoda en hyrestagare att erlägga betalning till utlandet, ”ur riket bortför[t] tillgång av betydande värde”. HD:s majoritet fann efter ett relativt långt resonemang, att konkurs inte varit nära förestående vid det tillfälle då gäldenären anmodat hyrestagaren att beta hyresbeloppet. Däremot ansågs konkurs vara nära förestående vid ett senare tillfälle, då gäldenären möjligen kunde ha stoppat själva betalningen. I denna del fann HD att den tilltalade, i den mån han överhuvudtaget övervägde detta, kunde ha sagt sig att det var för sent att vidta några åtgärder. Det faktum att han inte lät stoppa transaktionen kunde därför inte läggas honom till last. Minoriteten (två JustR) ansåg att konkurs var nära förestående vid det första tillfället och ville döma till ansvar för oredlighet mot borgenärer.s. 913