Stycket

20.I NJA 2000 s. 372 ansågs en man, som i egenskap av bud kvitterat ut pengar mot en avi på posten ha hävdat den bakomliggande fordringen som var tillkommen genom skattebedrägeri, varför han fälldes till ansvar för (fordrings)häleri. HD fann till att börja med att skattebedrägeri kunde utgöra förbrott till fordringshäleri. Den i målet avgörande frågan var emellertid huruvida mannen kunde anses ha hävdat fordringen i den mening som avses i 9 kap. 6 § första stycket 3 brottsbalken. HD:s majoritet fann att så var fallet. De förarbetsuttalanden som anger att ett krav måste framställas med visst eftertryck, så att gäldenären känner att han är utsatt för press, ansågs inte aktualiseras när fordringen faktiskt betalats. Ett JustR var skiljaktig och menade att bestämmelsen inte kan anses tillämplig när gäldenären, såsom i detta fall, betalar självmant. Härutöver kan frågan ställas om det verkligen är den genom brott tillkomna fordringen som hävdas när någon på posten kvitterar ut betalning för en fordring. I målet uppkom även fråga om s.k. efterföljande medhjälp, se ovan avsnitt 3.2 Osjälvständiga brottsformer. Rättsfallet har kommenterats av Petter Asp i JT 2000–01 s. 401 ff. 4.1.7 Förskingring och annan trolöshet (10 kap.) En förutsättning för att förskingring skall vara förövad är att gärningen innebär skada för den berättigade. I fall där en redovisningsfordran är tryggad genom borgen eller pant får sådan skada anses utesluten under förutsättning att säkerheten är fullt betryggande. I NJA 1998 s. 583 hade en person A underlåtit att avskilja och redovisa medel (290 000 kr) som istället använts i A:s företag. A menade, i linje med det ovan sagda, att en borgensförbindelse som avsåg 400 000 kr uteslöt skada. Borgensförbindelsen avsåg emellertid inte enbart de 290 000 kr som utgjorde redovisningsmedel, utan också andra skulder som tillsammans med redovisningsmedlen uppgick till 2 400 000 kr. Full säkerhet ansågs därför inte föreligga, till följd av vilket skada uppkommit. Borgensförbindelsen ansågs följaktligen inte ha betydelse för A:s straffansvar.s. 911