Stycket

10.Angående ofredande genom yttranden med sexuell innebörd, se NJA 1997 s. 359 som omtalas nedan i anslutning till kap. 6. 4.1.3 Ärekränkning (5 kap.) Se beträffande förolämpning NJA 1997 s. 359 som refereras i avsnitt 4.1.4 Sexualbrott samt NJA 2000 s. 661 som omtalats i föregående avsnitt (4.1.2 Brott mot frihet och frid). 4.1.4 Sexualbrott (6 kap.) En kvinna ansågs i NJA 1997 s. 538, det s.k. Södertäljemålet, på grund av berusning (som inte i sig var sådan att den gjorde henne oförmögen att motsätta sig samlag med gärningsmännen) och de övriga omständigheterna (kvinnan hade bl.a. befunnit sig i en bil tillsammans med fyra för henne okända män och uppfattat situationen så att hon saknade möjlighet att undkomma) befinna sig i sådant ”annat hjälplöst tillstånd” som avses i 6 kap. 3 § brottsbalken. HD var, av processuella skäl, förhindrad att pröva huruvida de gärningar som nu rubricerades som sexuellt utnyttjande utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. Ett JustR var skiljaktigt och menade att kvinnan inte varit så berusad att hon redan därigenom befunnit sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd. Det skiljaktiga JustR menade inte heller att den svåra situation kvinnan befunnit sig i kunde kvalificera hennes tillstånd såsom hjälplöst i den mening som avses i bestämmelsen eller att man, såsom majoriteten, kan ”lägga samman en viss berusning och en viss hotfull situation” för att dessa förhållanden tillsammans skall uppfylla kravet på hjälplöst tillstånd. Målet hade med största sannolikhet blivit mindre besvärligt att hantera om HovR och HD haft möjlighet att bedöma huruvida de aktuella gärningarna utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. En analys av fallet görs av Wennberg i JT 1997–98 s. 506 ff.s. 908