Stycket

30.I NJA 1996 s. 782 hade en man tillfogat en annan man smärta samt två sår i huvudet genom att tilldela honom ett knytnävsslag i ansiktet och därefter knuffa honom mot en tegelvägg. Frågan i målet kom närmast att gälla uppsåtet i förhållande till de skador som uppkommit till följd av knuffen. I HovR uttalades härvid att ”[ä]ven om det inte är styrkt att [C] hade ett direkt uppsåt att skada [J] måste han ändå ha haft anledning att räkna med en sådan följd av sitt handlande”. Med stöd av detta uttalande dömde HovR C för uppsåtlig misshandel också i denna del. HD fann i och för sig inte synnerliga skäl föreligga att frångå HovR:s bevisvärdering i uppsåtsfrågan. Däremot menade domstolen att vad HovR funnit styrkt inte innefattade mer än medveten oaktsamhet. Till följd härav dömdes J endast beträffande det uppsåtliga knytnävsslaget för misshandel.s. 905